Man kan konstatera att goda avsikter har många skepnader. Den vålnad i o(S)maklig svepning, som Bryntesson talade sig varm för, på gårdagens kommunfullmäktige i Värmdö, lästes av många, före man recenserade bort det mest illasittande och maskätna. Det båtade föga att Bryntesson påstod sig inte sett något annat än en inspelning av ett fullmäktigemöte. Kopior finns på alla de mer än 7 uttalanden, som lämnar heder och anständighet i övrigt att önska, för att inte nämna förtal av en kommuninnevånare.

Det är representanter för socialdemokraternas ungdomslista, som från sin position som fullmäktigeledamöter presenterar sig själva på detta sätt. Charlie och Aurora. Om jag var kommunalråd för socialdemokraterna skulle jag skämmas ögonen ur mig.

Om detta är att sträva efter god samarbetsanda och med de bästa avsikter, betackar jag mig för bådadera från socialdemokraternas sida.

Kort sagt så har en idrottsförening byggt en idrottshall för en större summa, vilken kommunen gått i borgen för. Under resans gång har föreningen utökat byggnationen och måste ta ett nytt lån. Det får inte föreningen utan borgen för lånet. Utan lån går bygget går i konkurs och många blir lidande på det. Om inte kommunen borgar för lånet.

Kommunmajoritetens bekymmer gäller främst alla de ungdomar, som blir lidande på olika sätt. Man har efter många överväganden kommit fram till, att man i detta läge, trots att idrottsföreningen borde få stå sitt kast, ändå vill ta borgensåtagandet på sig, vilket var kommunstyrelsens förslag.

Ko(M)munalrådet betonade också den situation som de hantverkare och kommuninnevånare, som jobbat på idrottshallen hamnar i vid en konkurs, ingen lön för utfört arbetet.

Ett tidigare uttalande i fritidsnämnden kan lämna en del i övrigt att önska, det är aldrig dumt att kolla verkligheten, innan man uttalar sig.  Det gav socialdemokraterna en boja att haka sig fast i: kidnappning av polititiker. Det dröp av förtrytelsens och samvetskvalens svettande under denna bojas tyngd.

Jag kan faktiskt förstå kvalen. Men i ett läge som detta måste man se till var största nyttan uppnås genom minsta skadeverkan. Politiker-egot måste stiga åt sidan. Politikersamvetet må svida. Det svider än värre för svikna ungdomar och med toma lönekuvert.

Det båtade föga att timmarna gick i diskussionens vågor, skeppet strandade. Oppositionen krävde återremiss. Varför? Man litade inte på uppgifter framtagna vice ordföranden i fritidsnämnden.  Man hade inte fått in uppgifterna på nämndmöte, eller en timme före dagens möte.

Om skutan kommer loss igen vid nästa kommunfullmäktige återstår att se. Om: mera kostnader i onödan. Om icke: Vem skall köpa hallen? Kommunen, vars mark hallen står på? Vad kostar det? Vad tycker skattebetalarna, vars givna kronor i så fall skall brukas.

Vilka är vi till för? Medborgarna eller egot, nämligen politikernas? Mitt svar kan bara bli ett: ge borgen!

Kommunfullmäktige begicks i går, onsdag. En uppvisning i dålig (S)mak och (S)til, i en del stycken, liksom flagranta bevis på önskan att på andras bekostnad glassa sig i tänkt solsken, till massornas oförställda beundran.

Var skall man börja? Kanske med det obegripligt dumma i argumentationen gällande Värmdö Bostäder och den successiva resultatanpassning som skall sikta till att ge en avkastning om minst 3% på samlade intäkter, för underhåll och oförutsedda utgifter.

Det tog oppo(S)itionen till intäkt för att argumentera i alla tänkbara ordvändningar inför den publik, som fanns högst uppe i teatersalongen, så att den skulle förstå att detta innebär att hyresgästernas hyror kommer att höjas, för att majoriteten skall kunna spekulera i fastighetsaffärer (sic!), genom en fastighetsportfölj.

Väl vetande hur det förhåller sig. Nämligen så att Värmdö bostäder måste, som all annan verksamhet, se över sitt hus. Väl vetande, att det är kommunens ansvar att driva sin egendom så ekonomiskt bärbart som möjligt, till så god kvalitet som möjligt för kommuninnevånare och hyresgäster.

Man tog till brösttoner om hur bra det var förr…då när fastighetsbolaget bildades och allt var guld och gröna skogar och hyran blott en vinpust i den grönskande lunden.

Det gjordes tappra försök att omyndigförklara den miljöpartist som är ordförande i bostadsbolaget. Det lyckades inte, denna är alltför klok och välbalanserad för att vippas av pinn av så enkla knep.

Detta är, “ni socialdemokrater”, inte att genom samarbete i god anda föra kommunen vidare efter bästa förmåga.

Vi föds alla till olika roller i livet, alltifrån den ensligaste lilla miljö i någon avkrok till den prominentaste. Roller byts och omvandlas. Inget vet vi egentligen om vad som väntar, men för en liten prinsessa, som för alla andra små nyfödda, önskas här ett långt och rikt liv!

Det kom mig osökt att tänka på Gustavsbergs badhus, sedan något år visst en oas för skärgårdskommunens innevånare och andra tillresta. En fin institution som befrämjar hälsa, höjer livskvalitet och kostar stora skattepengar.

Är det ett skrytbygge? Nej, det vill jag inte kalla det. Här handlar det om annat skryt. Valskryt. Inte storleksmässig hybris. Här kan inga valar plaska, snarare i så fall späckhuggare.

Det handlade om skryt inför val, om vad man skulle bygga, om  man fick majoritet, socialdemokratisk. En folkomröstning genomfördes. Folkomröstningar är inte beslutande, endast ledsagande, men vart ledde den? Säg den som inte vill ha ett badhus inom kommunal räckvidd. Särskilt när vargarna ylar runt knuten i vinternatten. Särskilt när det inte skulle kosta så värst många miljoner. Särskilt när röstfiskar nappar på kroken.

Själv var jag nyinflyttad, när detta begav sig och mest upptagen av flyttkartongers vidare öde. Så småningom nådde politiska dofter mitt nya tjäll. I den borgerliga majoritet, var av äkta råvaror vällagade rätter serverades, tog jag min plats vid bordet. Här kom även andras gamla skåpmat på tallriken. Beslut om att ett badhus skulle byggas låg bland potatisarna.

“Skraldespann” att slänga otjänligt i fanns inte, måste tuggas och sväljas, bit för bit i åtskilliga måltider framöver återanvänd i skattebetalarnas stekpanna.

Ingerö påpekar att kärnverksamheter blir lidande i en del fall. Så har det dessbättre inte gått i vår kommun. Vi har genom idogt arbete i snålblåst arbetat oss ner till en hållbar ekonomisk basnivå. Den kommunala ekonomin är trots omständigheterna (läs internationell konjunktur och finanskris) god.  Det är gott och väl, för badhuset kostar stora pengar, både årlig drift av verksamheten, löpande underhåll och renoveringar.

Med tanke på den ekonomiska vidden i företagandet Badhus, har den socialistiska oppositionen en del att betänka, innan den tar mun för full om det borgerligas ekonomiska fögderi, kan man tycka. Men smak och behag är som bekant olika.

I den tidning som enligt berörda auktoriteter var absolut livsfarlig för barn att läsa, när mina barn var små, nämligen Kalle Anka, löd liksom i min avlägsna barndom visdomsordet  “äras den som äras bör, tjäras den som tjäras bör”. Efter allt ivrigt fjäderrullande  av moderaten Peter Frej i allehanda kommunala ärenden av en opposition, som samlar upp fjädrar varhelst en höna styrt sina steg, är det läge att i Kulla Karby-ärendet nöta texten i första delen av frasen.

Alltså: äras den som äras bör. Peter Frej förtjänar positiv feed back på sin konstruktiva och miljömässigt vettiga hållning i frågan, sedan den kom upp för diskussion och behandling.

Man blir lika skakad varje gång. Nästan lika illa är den egna maktlösheten. Jag har noterat häromdagen, att jag inte är vare sig feminist eller maskulinist eller annat än “människa för människa”. Det gäller inte i frågor som dessa. Jag vrider mig av fasa och ner droppar en fullkomligt rasande kvinnosakskvinna.

Samtidigt vill jag påpeka: detta inte i kommunalpolitiskt hänseende. I min tankevärld handlar det om kultur, i historiens lopp snedtänd hävd,  förtyck, blint hat uppammat av styrande brutala hjärnor. Maktmedel mot försvarslösa.

Kvinnor måste ta (jag skriver med flit inte ges) plats på samma poster som män. På egna meriter. Slåss på samma planhalva.  Att prioritera på grund av kön är ju ytterligare en förnedring. En man som utropar sig till feminist legitimerar därmed sin egen överhöghet.

Vart leder dagens våldsfilmer som alla barn växer upp med? Vilka beteenden blir instinktivt inlagda?

Kollar väderutsikten för dagen. Det är lovat först sol, men efter hand ökande molnighet. Passar bra med den känsla man får av att ta del av de bådas tankar.

Rolf Gustafsson kommenterar från Bryssel och höjer varnande fingrar i luften, ser den ekonomiska kris som pågår mynna ut i social och politisk kris. Det är svårt att inte tro honom.

Jag upprepar gärna i denna euforismens, valvillervallans och de stora ordens tid, hur Göran Skytte beskriver statsministern. Han betonar att Fredrik Reinfeldt är saklig, balanserad, trygg och lågmäld. Det blir onekligen intressant att följa första debatten mellan honom och Löfven, som beskrivs på liknande sätt, men sägs vara stridbar därtill.

Önskas: bättre möjligheter för företagare och därmed jobb i den lokala verkligheten.  För moderater gäller som bekant den politiska ambitionen att komma så långt från bidragssamhället som möjligt med bibehållen välfärd och rättssäkerhet, genom en jobbpolitik, som gör det möjligt att starta företag, att få dem att växa och slutligen stanna kvar. Kan någon tvivla på, att det då fortlöpande behövs lagstiftning, som tar bort bromsklossar och sänker skatter?

Till detta behöver vi på det nationella planet parhästarna Anders och Fredrik - och för snabbare resultat, flera på banan. Kan vi räkna med ett bättre parlamentariskt jobb- och näringslivsklimat i och med ny s-partiledare? Det skulle gynna alla som en, om det gamla socialistgängets bojor kunde lösas.

En social och politisk kris i Europa, så som Gustafsson varnar för i kommande läge, influerar naturligtvis dramatiskt även på en välskött ekonomi som vår under Alliansens borgerliga styre, men ingen lever längre enbart på egna meriter. En del tror att efterkrigstidens Sverige kan återkallas. Vänsterns rop på sänkt arbetstid, löneökningar, bibehållna ingångslöner, etc och som i en grannkommun tar sig uttryck som “allt åt alla”safari för att informera folket…är som drömmar.  Drömmar är som strömmar, de rinner förbi – och lämnar en uttorkad fåra.

Desto viktigare vore ett konstruktivt samarbete över blockgränser med flera än Borg och Reinfeldt med Allianskolleger, som förstår verkligheten.

Man kan fundera på mångt en dag som denna, var solen kostade på alla Carl-ar, stora som små, en liten stråle i en kort minut. Ska jag röra mig ut förbi familjeplanet i en ganska sen timma, så är politikens slänggunga det jag försöker greppa, i akt och mening att tanken hänger med på nästa varv också.

Läste att Löfven var med och förde fram Juholt till partiledarposten, för att så själv promotas av Juholt till samma post. Det behöver ju inte vara särskilt anmärkningsvärt i sig, men med tanke på händelseförloppets olika delar i det allmänt kända fördolda, kan man ju undra, hur ett parti, som anser sig vara den främsta representanten för demokrati för handhavande av vad som helst, egentligen fungerar.

Jag har gratulerat socialdemokraterna till sitt val av två anledningar. För det första så vill jag tro att Löfven blir en ärlig politisk motståndare, i så motto att han kommer att hålla sig till verkligheten. För det andra anser jag, att det är av vikt att veta, inte bara att man har, utan också vad man har som motpart.

Givetvis är jag bekymrad över LO-anknytningen. Är Löfvens roll tänkt att vara inkastarens? Och det dubbla ledarskapet? Hur det slår ut, beror naturligtvis på valet av förtrogen. Vem blir den egentliga ledaren? Trampar man fortfarande vatten i edan av det förra partiledarvalet?

Andra funderingar. Med Juholt som partiledare kunde man befara en opposition med en ledartroika, ett lag med tämligen jämnstarka hästar i Sjöstedt, Fridolin och Juholt, trampande vägarna för väljarnas gunst. Ute ur bilden sedan Oskarshamn. Hur kommer Löfven att kompa med dessa (V) och (MP). Kärnkraft och EU-problematik, förutom metallboss-skapet, torde bli besvärliga stötestenar, om de tre ska kunna gå i samma spann eller ens åt samma håll.

Vad har vi att möta? Å ena sidan tydligare s-politik, å andra symptomatisk splittring i oppositionen. Ingetdera direkt missgynnar Alliansen. Rent generellt tror jag, att Löfvens hållning, främst vad gäller jobb och näringsliv, gynnar helheten. Kan vi ha i utsikt en ohelig allians mellan moderater och socialdemokrater i vitala frågor för välfärdens någorlunda  upprätthållande i framtiden? Runnen genom en silduk av jobb genom lönsamhet för företag och ett brett spektrum av gångbara utbildningar.

Om en sådan tanke är att svära i kyrkan, så tror jag att jag får förlåtelse för synden.

Den som vill ha en bedömning av den internationella bilden, kan informera sig genom Paulina Neudings artikel i SvD 28.01.12, sid 4 Ledare. Som grädde på moset får man även en bedömning av Jan Eliassons arbete. Läs!