Archive for april, 2009

Mamma hade röstat för freden – varför röstar jag?

april 28, 2009

Mina föräldrar upplevde ett söndrat Europa, förött av krig mellan grannar, vänner, släktingar och föräldralösa barn – och ovänner.  Vi som var barn under två decennier efter krigsslutet, WW II, andra världskriget , såg med förvåning och oförståelse för realiteterna på de svartvita fotografier av ruiner och ödeläggelse, blandat med bilder av sådant som skonats från bombningar, som visades efter föräldrarnas resor på kontinenten. 1947 var året.

Bilderna bleknade. Vi matades alla med allt gott som socialismens Sverige ansåg sig frambringa. Vi barn vars föräldrar inte hade partibok eller något annat rött märke i pannan, förbjöds att prata politik, d.v.s. vad mamma och pappa tyckte. Om det tyckte jag inte!

På moderaternas kommunala rikskonferens i helgen fick jag frågan varför jag blev moderat. Jag blev väldigt överrumplad och fick i stort sett inte fram mera än: för fred och samarbete. Så här några dagar efteråt, med intrycket av den EU-utfrågning,  som gjordes av de fem främsta kandidaterna till EU-parlamentet i färskt minne, säger jag detsamma.

För Fred och för Samarbete. Världen är större än du tror, heter det i visan. Fred är det inte globalt  idag. Jag är inte så naiv, att jag tror att bara man samarbetar så är krigens historia förbi, tvärtom konflikter kommer naturligtvis att orsaka strider och väpnade strider blossa upp. En annan sak är vad vapnen kommer att utgöras av, en diskussion, som jag inte har kapacitet att föra. Men det är min fasta tro och erfarenhet att samarbete främjar och skapar fred.

Därför röstar jag den 7 juni för Fred och Samarbete.

Annonser

Madeleine Westin Bergh – kvinnliga förebilder

april 23, 2009

Det talas kvinnor i näringslivet, kvinnor och  kvoteringar, kvinnor som förebilder…med all rätt. Jag lyssnade på meterologen Madeleine Westin Bergh på en kommunal konferens om framtid, klimat och miljö, ett konstruktivt och inspirerande framträdande.  Allvarsamt men utan domedagsprofetior, var det ett föredrag, som säkerligen bidrar till förståelse och som ger kraft att handla i det lilla perspektivet åt  en vanlig medborgare. En verkligt bra kvinnlig förebild.

Tanken går vidare till en annan kvinnlig förebild, nämligen A. Falkengren, SEB. Med något av eftertankens kranka blekhet kan man konstatera, att vad gäller bonusar, så är hennes en västanfläkt mot vad som senare presenterats offentligt. Synd bara att man försökte blanda bort korten med löneökning. För övrigt är jag inte principiellt emot bonusar som rörlig del av lön. Svd skriver idag …”2008 kom regeringen med riktlinjer för synen på bonusar och rörliga ersättningar i de statliga företagen och AP-fonderna.” För mig är det en sak och det privata näringslivet en annan.  Men man förstår den vanmakt och det raseri, som bubblar upp i människor, när mångmiljonbelopp betalas ut i bonusar. Hur handskas med detta stora problem?

En annan fråga som hemsöker mig är, varför man alltid visar en storskrattande bild av A. Falkengren i media. I min barndom hade man sagt att det inte är passande. Jag säger detsamma nu, men av annan anledning. Det förbilligar tyngden och ansvaret i hennes utövande av det tunga och ansvarsfyllda jobb hon har. Hur man än ser det, så är Annika Falkengren en kvinnlig förebild och en bra sådan. Låt det framgå även i bildmaterialet.

En politiker Mundebo myntade ett uttryck för ett visst antal mandatperioder sedan. ”Det va en ba fåga. Fle ba fågo…” Typ! Något som jag tycker borde talas mer om och analyseras offentligt är frågan om bankernas kreditgivningar i Baltikum. Nämligen i ett annat perspektiv än katastrofens. Hur hade det sett ut i Baltikum idag om svenska banker inte satsat? Hade krascherna efter Freddie Mac och Fanny Mae inte inträffat? Hade Island inte gått omkull? Hade medborgarna i Baltikums stater haft det bättre idag? Vilken politisk utveckling hade vi sett i förhållande till Ryssland? Jag har inga svar, jag har bara frågor.

Jo, ett svar har jag. Engagera er i EU-frågorna och rösta den 7 juni. Det gäller  företagande, sjukvård och konkurrenskraft i Östersjöregionen.

Sno & Glo – Värmdö som föregångare!

april 22, 2009

Konferens på Ekerö, Sno & Glo kallad, hölls på Skytteholm, som fått sitt namn av Johan Skytte på 1600-talet. Här har man funnit gravar från yngre järnålder d.v.s. c:a 200 e.kr. En gård med namn Wlghanbre omnämns 1416. Senare tiders gård användes från 1930 som hem för psykiskt klena män, efter århundraden av slottsliv med glans och vedermödor.  Numera har man här bl.a. konferenser.

En dag med en vinterblek vårsol och isiga vindar svepande över Ekerö, möttes moderater från sju kommuner i Stockholms län, för att diskutera och utbyta erfarenheter om  meningsfylld fritid för barn och unga. Värmdö presenterade dels Mötesplats Värmdö, dels Värmdöpolarna, initiativ och verksamheter som ses förebilder i andra kommuner.

Vad är då Mötesplats Värmdö? Kort beskrivet är det en plats där värmdöbor kan få hjälp att ta sig ut i arbetslivet. Centrum för arbete och studier (CAS), Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är samlokaliserade i Gustavsbergs centrum och samarbetar även med andra myndigheter och organisationer så som socialsekreterare, budget- och skuldrådgivare, fackföreningar och Nyföretagarcentrum. Fastän denna verksamhet inte har ens ett år på nacken, så har den redan blivit känd, omtalad och rosad.

Värmdöpolarna torde inte behöva någon närmare presentation. Jag nämner gärna att polisen framhållit deras verksamhet för Sollentunas politiker som ett lysande exempel på samarbete med ungdomar för ungdomar till just meningsfylld och säkrare fritid. Våra meningsfränder från Sollentuna önskar en studiedag, för att närmare studera dessa verksamheter, vilket vi också kommer att arrangera.

Gästtalare Ulf Kristersson berörde storstadens baksidor som missbruk, traffiking, prostitution, barn som far illa, våld och kriminalitet. Mycket kan göras lokalt, så som vi beröms för på Värmdö, men när det gäller den grova kriminaliteten med internationella kopplingar, som vi idag ser i alla större städer måste vi sammarbete på andra plan. Det är därför vi behöver ett ökat samarbete i och genom EU.  För att värna den enskildes integritet och frihet, för att  stärka rättssäkerheten, för att kunna föra en tuffare politik mot narkotika- och människohandel, för ett ökat polissamarbete.

Moderater kan göra skillnad i Europaparlamentet. Moderater kan värna och arbeta för svenska intressen i EU.  Intressen som  vi får gehör för om vi deltar.  Det är naturligtvis också därför det är så viktigt att rösta den 7 juni !

Hallå verkligheten – En viktig röst bland tjugosju!

april 18, 2009

Jag såg den på långt håll. Länge var det en svart prick mot vita slöjmoln under en isblå vårhimmel. Så gick den in för landning. Koncentrerat men ändå på något vis så slängigt nonchalant, som bara fullständig kontroll medger. Den tog mark med ett tvärstopp. Några majestätiska steg med knäleden bakåt och där stod den. Vi iakttog varann under absolut tystnad. Så bröts tystnadern av ett skri, som väckte upp den slumrande verkligheten till sig själv. Yrvaket ruskade några tilltufsade  fjolårsstrån på sig och beredde sig för att ge plats åt nya friska. Vinden, som passade på att morska upp sig över fältet, blåste rakt genom mitt oskyddade vinterhjärta…och så plötsligt kom de andra. En efter en landade de, gick hit och dit, pickande bland tuvorna. Och detta var varken ”Tredje Torsdan i Thor, eller Skånes jor”. Snart sänkte sig tystnaden och stillheten igen över det öppna fältet. Tranorna drog vidare. Symboliken syntes mig glasklar. 

Vad blev kvar av denna naturens uppvisning av näringsvett under koncentration och samarbete? Jag slogs av Victor Hugos tanke om Europas stater i humanistiskt och fredsvänligt samarbete. Det gick lång tid av förfärliga händelser över kontinenten, innan en europeisk gemenskap formerade sig mitt i förra århundradet och fram till den politiska realitet, som Sverige är delaktigt i sedan 1995.

Under den långa tid av 44 år som Sverige iakttog den Europeiska Gemenskapen, som en svart prick på långt avstånd, slöts Parisfördraget 1951 genom upprättandet av Kol-och Stålunionen, Romfördraget 1957 med den ekonomiska- och atomenergigemenskapen, Enhetsakten 1986, Fördraget om Europeiska Unionen i Maastricht 1992, Vitboken 1993, Schengenavtalet 1995.

Och så gick Sverige in för landning efter en folkomröstning och blev medlem tillsammans med Österrike och Finland. Tyskland var återförenat 1990, Sovjet var upplöst 1991. Som en bland femton stater befann vi oss, pickande och sväljande lagar, direktiv och förordningar. Amsterdamfördraget 1997 innebar bl.a. stärkt rättsligt samarbete, samarbete i utrikespolitik och folkhälsa, fri rörlighet för personer…men så blev det tvärstopp. Där stod en del av oss i  medlemsstaten majestätiskt bakåtböjda, skriade, skränade och gestikulerande, alltmedan Euron infördes 1998. Vi pickade i gurkor och snus och trängdes mellan alltmöjligt fjolårsgräs,  medan Sveriges undergång syntes en del nära.

Vi fick oss också till livs öppna gränser med ekonomisk utveckling under fredens och demokratins fana, fri rörlighet för människor, varor, kapital och tjänster. Vi fick ett beslutsfattande Europeiskt Ministerråd, ett Europaparlament för folkviljan, utövande demokratisk, politisk kontroll. Vi fick en Kommission som ser till att fördragen efterlevs, att direktiv och förordningar genomförs. Vi fick möjlighet att väcka talan vid EU-domstolen, som ser till att fördragen tolkas och tillämpas korrekt. Vi har sedan 1974 det Europeiska rådet där stats- och regeringschefer möts ett par gånger per år. Vi fick Förstainstansrätten  för enskildas talan mot gemenskapen. Vi fick Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén…

De högsta skrien har tonat bort, den värsta oron har lättat. Vi är många, som ser fördelarna och vikten av att Sverige är en aktiv part i det europeiska samarbetet. Vi vill vara med och värna Sveriges intressen i Europa. För jobben, arbetsmarknaden. För miljön, hälsan och överlevnad. För trygghet i en allt mer kriminaliserad värld. För globalisering i fred, rättvisa och demokrati.

Det är absolut  nödvändigt att delta i det kommande EU-valet, för att få så många som möjligt av dem vi känner, tror och litar på,  att lyfta vingarna och lätta mot de gemensamma institutionerna. Våra långa traditioner av samarbete och koncentration för överlevnad under demokratiska former måste få genomslag på den europeiska arenan. Vi kan kämpa och vi vill kämpa, men bara om vi får vara med på scenen.

Rösta i EU-valet!