Archive for februari, 2010

Tillfällig politisk komposition – Yvonne Åsell?

februari 22, 2010

Där är de uppradade, de stora på toppen. Till höger och till vänster i bild för betraktaren, röda och blå, i omvänd ordning, om du skulle slå dig ner ibland dem. Vilken bild? Den med väskan naturligtvis. Den röda väskan som fångar blicken och som ser ut som vilken gammal bag som helst, tills någon började härja om pris och tillverkare. Vore det inte för den, så skulle gruppbilden  nästan vara vikbar på mitten och ändå inte alls.

Men nu är den ju där, väskan, framför Mona S och bakom henne ser vi lantmarskalken Fleming porträtterad under tidigt 1800-tal – som vore hon, Mona, nedkommen från forna tiders makthavare. Vad har hon i väskan? Vapendragarna bakom henne har säkerligen sin beskärda del däri? Två miljömoppar som sopar för goda idéer mot overkliga mål och en nödtorftigt kamouflerad  anhängare av döda idéer i statsdiktaturens namn. Ovan dem intet. Den röda väskan. Den röda soffan. Den röda Mona. Och lantmarskalken…

…han blickar mot de fyra till höger med Fredrik R, som fått verklighetens gröna jord och blå himmel som kantig krona på hjässan, där han sitter i soffan med sina banérförare i härtåget vid sig. 

Marskalken tvingar min blick längre till höger i bild mot en man, även han, vänd mot Fredriks fyramannagäng. Han har mössa på huvudet, som kom han i detta nu från jobbet in genom den blå fönstergluggen bakom sig. Vad har han bredvid sig till vänster? Ett plakat med något skrivet, lutat mot en pelaraktig stod, eller är det en skugga. Däröver en skrift uppsatt på väggen. Lantmarskalken, med stav och brev i hand, lutad mot en kolonn, har här fått sin kompanjon i bildens verklighet. Också han har sällskap av två gestalter i målningens rum.

Är då Mannen med mössan den ende som är ensam? Är hans enda sällskap ett porträtt från gången tid? Nej, alldeles icke. Han har ett energiuttag  på var sida om sig. I det ena, längst ut till höger i bild, sitter en kontakt med sladd som leder ut till verkligheten och medborgarna. Mellan honom och lantmarskalken Fredrik, Maud, Göran och Jan – och jobben! Dåtid och nutid med framtidens banérförare mellan sig.

Se det var en bild av den politiska verkligheten – i min tolkning.

Annonser

Anna Maria – fred – frihet – företagsamhet

februari 18, 2010

Mera Anna Maria som sa så här: Europa är vi. Europa är alla vi som bor här. ..tillsammans …skapa vår framtid som vi vill.

En ny EU-kommission har blivit vald. Detta är det första året med EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, där Europaparlamentet har fått mera inflytande över lagstiftningen.

Vi är med Anna Maria emot byråkrati och krångel för småföretagare, vill kämpa för flera kvinnor i ledande ställningar, är på konsumenternas sida, vill ha korrekt information om vad som finns i våra livsmedel…

Vi vill skapa ett Europa som är bra för oss och våra barn genom ett EU som handlar om gemenskap och närhet.

Och där med  – Basta!

Anna Maria – fred frihet framtid

februari 17, 2010

Fred – frihet – framtid.

Kanske var det sista begreppet inte framtid, av de tre som Anna Maria Corazza Bildt skrev i luften under mötet i moderaternas hus i Gamla Stan  i går. Kanske var det F som i framgång, fundament, föräldrar, förkovran, förtröstan… det speler ingen roll. Alla begreppen ligger i ordet.

Glädje, nyfikenhet och samhörighetskänsla värmde praktsalen från golv till takmålningar. Moderaterna säger att politik är roligt. Det var kvällens möte ett härligt bevis på. 

Direktkontakt med EU:s institutioner på detta sätt ger värden som breddar perspektiven och lyfter tankegångarna i den lokala miljön inför det val som stundar i september.

Fred  Frihet  Framtid och en sprudlande energi som smittade – TACK   Anna Maria !

Sno & Glo igen

februari 14, 2010

Vi har konfererat igen, några kommuner i Stockholmsområdet däribland Värmdö i månaden januari.  I ljuset av eftertankens kranka blekhet, eftertanken om den tid och de resurser man satsar på politisk verksamhet i helgtid, vad blev utfallet?

Enkelt svar: jag kom hem till Skärgårdskommunen par preference, hade haft roligt, var glad, upplyftad och laddad med ny energi. Vad var det som var så roligt? Utan konkurrens Ulf Adelsson: att ge en historisk tillbakablick, kolla in nuläget och glädja auditoriet med både det ena och det andra av livets förtretligheter och möjligheter, på sitt högst personliga sätt, det var hans bidrag. Och det var roligt!

Upplyftad blev jag efter lång tids abstinens av den timme som Maria Abrahamsson bjöd på.  Paul Ronges inlägg var inte sämre, om än väsensskilt. För den som i en period beträtt den värmländska myllan, var det i igenkänningens tecken man lyssnade. Mycket mera kan sägas, men jag avslutar med att nästa Sno & Glo, när och var det nu blir, vill i alla fall inte jag missa.

Annika Falkengren – utfall i verkligheten

februari 14, 2010

Jag känner inte Annika Falkengren, är inte banktjänsteman, nationalekonom eller investerare. Som många andra upprördes jag i bonusdebattens första skede över hur olika människors prestationer bedöms och belönas. Ganska snart fick indignationen andra förtecken. Nämligen, varför talar ingen om den effekt dessa östliga banksatsningar haft i initialskedet och får på lång sikt. I stället går drevet, man luktar blod, hyenorna gläfser.

Nej, jag tror inte, att omsorg om den lilla människan ledde racet till Balticum.  Banker vädrar vinster, utnyttjar globala möjligheter. Men varför inte låta tanken gå vidare? Jag kan inte låta bli att försöka föreställa mig hur det sett ut i dessa av kommunismen så utarmade länder, ekonomiskt såväl som mänskligt, om banksatsningarna inte gjorts så snabbt, så stort och så spekulativt, som de gjorde.  

Vad betydde det rent mentalt? Hur hade det idag annars sett ut  i våra grannländer.  Och inte föll guldet som manna från himlen, som en medborgerlig demokratisk rättighet.  –  Jag är medveten om den katastrof, som följt i bubbelbristningens tider. Men vilka är vinnarna och vilka är förlorarna? 9,5 mia: bankens kreditförlust 2009, 5 mia förväntat 2010, tufft tvång för låntagarna, soppkök och RK, jag läser i SvD.

Framtiden lär utvärdera och analysera effekterna på lång sikt, satt i relation till ett icke satsande i initialskedet. Måhända kommer jag inte att kunna ta del av resultatet. – Jag ser positiva effekter, som handlar om tillgänglighet och delaktighet i det europeiska arv, ekonomiskt som kulturellt, som dessa länder under århundradens,  för att inte säga årtusendens lopp, varit med om att lägga grund till och förvalta till vårt lands nytta och framgång. Lägg till det någonstans Annika Falkengren.

Förment välvilja-Ylvas recept-samtidgissel…

februari 14, 2010

Läsning i husorganet SvD är en nästan oumbärlig rutin. De dagar, när den inte kommer,  som i vinterns snökaos, känner man sig rumphuggen minst sagt. Visst får man sig allt till livs på nätet, men det är inte samma sak. Man kan inte läsa Per Gudmundsson samtidigt som man tar in posten, går en runda runt huset eller läser en angelägen artikel om  import av fruar, för att  falla ner på ett faktiskt exempel på vad Gudmundssons artikel ”Viljan att alltid vara god kan vara förgörande” kan handla om.

Jag ser rubriken ”Behoven skall styra proioriteringarna  inom sjukvården” av Ylva Johansson, 12.02.10 Brännpunkt sid 5. Det är tur att jag har Gudmundssons artikel att stödja mitt intellekt på, annars det funnits risk för kvävning av denna kvasihumanism, som agn på kroken vid fisket om makten. Y.J. försöker som alltid blåsa liv i den falnande brasan av hämnd för  gångna tiders oförrätter.

Tragiskt med den kraxande sången är, att dem som hon vänder sig till,  behöver precis motsatt recept. Varför döljer Y.J. att de som kan prioritera köp av sjukvårdsförsäkring, på det sättet lämnar plats till andra. På vad sätt skulle det gangna svårt sjuka äldre vårdbehövande att pengarna lades på annat i sjukvårdshänseende icke produktivt?

Menar Y.J. att de behandlingsmöjligheter, som frigörs är av sämre vårdkvalitet och läkarkompetens? Eller menar Y.J. att vårdgivare inklusive läkarkåren flyr den offentliga vården i samma takt, som privata sjukförsäkringar tecknas. Vore det inte i så fall bättre att analysera orsaken? Ett tips: kolla arbetsförhållanden i den offentliga vården, alla kategorier sjukvårdare.

Att kverulera om Filippa Reinfeldts vilja att lyssna på medborgare klingar falskt, lika falskt som att binda skattesänkningar till vård av psykiskt sjuka och hjälpbehövande ungdom.

Detta eviga ”vi socialdemokrater” skall satsa på valfrihet och kvalitet! Inte särskilt nytt i ett valdbudskap. Näst intill löjeväckande. Var finns motparten, som satsar på icke kvalitet och icke valfrihet? Utom i de egna leden förstås. Socialdemokraternas valfrihet, består av att staten bestämmer var du skall jobba och vem som får ta del av dina tjänster! En valfrihet som dessutom fråntar dig som medborgare rätten att disponera över det kapital du har kvar efter skatt – på sjukvård. 

Vidare: Ungdomar som mår dåligt skall sjukförklaras och stämplas in  i kategorin vårdbehövande, i stället för att man på ansvarigt håll går på djupet med analys av orsaker. Sjukförklara, bidragsförklara, nollifiera – ”är du nyttig lille vän?” – för partietS valpropaganda.

Socialdemokraternas välfärdspolitiska talesman verkar starkt influerad av borgerliga i alllmänhet och moderata intentioner i synnerhet. Hon repeterar andras budskap, att det viktiga är inte om vården bedrivs i privat eller offentlig regi utan att den håller hög kvalitet, behandlar alla patienter utifrån samma förutsättningar och låter behoven styra prioriteringarna.

Man kan uppehålla sig länge vid denna bedrägliga artikel. Jag nöjer mig med att konstatera att Y.J. trots all kvasihumanitet till sist faller på eget grepp. Hennes egen lätt kamouflerade kritik av det system, som hennes partifränder under loppet av decennier byggt upp, borde  vara nog för att inte alliera sig med ett parti som till helt nyligen hyllade diktatur- och terrorstater.