Tillfällig politisk komposition – Yvonne Åsell?

Där är de uppradade, de stora på toppen. Till höger och till vänster i bild för betraktaren, röda och blå, i omvänd ordning, om du skulle slå dig ner ibland dem. Vilken bild? Den med väskan naturligtvis. Den röda väskan som fångar blicken och som ser ut som vilken gammal bag som helst, tills någon började härja om pris och tillverkare. Vore det inte för den, så skulle gruppbilden  nästan vara vikbar på mitten och ändå inte alls.

Men nu är den ju där, väskan, framför Mona S och bakom henne ser vi lantmarskalken Fleming porträtterad under tidigt 1800-tal – som vore hon, Mona, nedkommen från forna tiders makthavare. Vad har hon i väskan? Vapendragarna bakom henne har säkerligen sin beskärda del däri? Två miljömoppar som sopar för goda idéer mot overkliga mål och en nödtorftigt kamouflerad  anhängare av döda idéer i statsdiktaturens namn. Ovan dem intet. Den röda väskan. Den röda soffan. Den röda Mona. Och lantmarskalken…

…han blickar mot de fyra till höger med Fredrik R, som fått verklighetens gröna jord och blå himmel som kantig krona på hjässan, där han sitter i soffan med sina banérförare i härtåget vid sig. 

Marskalken tvingar min blick längre till höger i bild mot en man, även han, vänd mot Fredriks fyramannagäng. Han har mössa på huvudet, som kom han i detta nu från jobbet in genom den blå fönstergluggen bakom sig. Vad har han bredvid sig till vänster? Ett plakat med något skrivet, lutat mot en pelaraktig stod, eller är det en skugga. Däröver en skrift uppsatt på väggen. Lantmarskalken, med stav och brev i hand, lutad mot en kolonn, har här fått sin kompanjon i bildens verklighet. Också han har sällskap av två gestalter i målningens rum.

Är då Mannen med mössan den ende som är ensam? Är hans enda sällskap ett porträtt från gången tid? Nej, alldeles icke. Han har ett energiuttag  på var sida om sig. I det ena, längst ut till höger i bild, sitter en kontakt med sladd som leder ut till verkligheten och medborgarna. Mellan honom och lantmarskalken Fredrik, Maud, Göran och Jan – och jobben! Dåtid och nutid med framtidens banérförare mellan sig.

Se det var en bild av den politiska verkligheten – i min tolkning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: