Att lura eller luras – det är frågan

Vaknade av ett pip, pip och måste småle åt mig själv. Visst signalerade strandskatteartikeln påskskoj. Först medan jag skrev min kommentar såg jag var avslöjandet låg. Det kan rimligen inte finnas någon som tror sig kunna få alla länder kring Östersjön att gå med på att driva en så befängd idé.

Varför strök jag inte hela inlägget med ett skratt? Det tål att tänka på. Spåren känns igen och de förskräcker. Den sortens skattehöjarteknik är inte ny. Ett exempel?

Alldeles vanliga medborgare skaffar sig genom ekonomiska uppoffringar och eget ledighetsslit en egen bostad, eller lyckas köpa en enkel dito. Man sparar, förbättrar, s.k. standardhöjer. Är det bra? Javisst – särskilt för socialiststaten som vid första tillfälle höjer skatten.  Hur går det då för ”hederlig svensk arbetare”, som det hette när jag var barn, i dagens Sverige ”hederlig medborgare”?

Jo, man kröker rygg och knegar på,  för att något senare uppmanas av samma socialiststat att med plakat och armen i luften kräva ansvar och ersättning av de där, som sitter på kassakistan, kapitalet, nämligen företagarna. 

Utan företagande som genererar vinst  inga jobb, ingen pension, ingen sjukvård, inga skolor. Det finns ingen kassakista att ösa ur. Det är de arbetande medborgarna, som är själva kassan. Självklart skall alla ha så bra betalt som möjligt under så säkra arbetsförhållanden som möjligt . Självklart skall alla betalas lika för lika arbete.

Bland annat därför måste invandrarpolitiken, som från början drivits i förvarandets och negetivitetens spår, i grunden förändras.  Det handlar om att ge möjligheter att ansvar för sig själv och de sina i positiv anda,  men också om det konstruktiva i att ta seden dit man kommer.

Genom ökande välstånd under lång tid har det individuella transportmedlet, bilen,  blivit var mans egendom att nyttja, för jobb som fritid. Och blivit just det: ett bra skatteobjekt. Vilka är det som drabbas värst av straffskatterna på bilar och drivmedel? Enkel matematik säger att det är de som har sämst ekonomi och  måste använda bilen för daglig transport bl.a. till dagis för att kunna jobba. Och glesbygdssverige. Diagnosen på den dagliga transportsituationen för barn- o glesbygdssverige blir skattescizofreni. Rödgrönt botemedel är fagert tal.  

Dagens samhällsstruktur är uppbyggd med snabba transportmöjligheter som ett medel. Masstransport såväl som individuell. Det finns inte reella möjligheter att gå, cykla eller åka buss i nödvändig omfattning. Bilen, det individuella transportmedlet, kan inte avvecklas. Bil och drivmedel måste ges möjligheter att utvecklas.  

Man kan lite illasinnat raljera om en dold miljöpolitisk agenda. Åter till det gamla självförsörjande bondesamhället . Ge kvinnorna rätten åter att föda barn vid spisen.  Och mannen rätten till hästen…tillbaka till verkligheten.

Vi har ett alarmerande globalt miljöproblem. Om det låter sig lösas eller drivas åt ett önskvärt håll, kan jag inte uttala mig om. Det hindrar inte att jag anser, att man oförtrutet måste försöka hitta handlingsvägar genom långsiktigt samarbete på global nivå.

Vi har mångfaktoriella lokala miljöproblem. Otrygghet. Arbetslöshet. Isolering. Nedsmutsning. Överkonsumtion. Slöseri… Det är en grannlaga uppgift för politiker i samarbete medborgare att försöka vända trenderna. För övrigt anser jag att en kommun av Värmdös storlek borde ha en miljönämnd.

Aprilskämt roar. Det gör inte tanken på en rödgrön politik efter valet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: