Lars Ryding: högmodiga segrare? – eftervalsvånda

Högmod och högmod…jag hittade en artikel från SvD 16 september…”högmodiga segrare dansar natten lång” av Lars Ryding (LR). Är det möjligen jag, som i seg eftervalsväntan på resultatet på kommunnivå, inte förstår skämt eller oförarglig ironi?

Jag känner inte igen mig, alls! I LR:s kolumn. Vad är det att arbeta inför ett val? Det är en kraftansträngning, efter fyra års arbete för att tillfredsställa medborgarnas önskemål, så långt det är möjligt inom givna ekonomiska ramar. Under dessa  fyra år tar man ställning till medborgares av alla kulörer önskningar, krav och förslag.

Val handlar i högsta  grad om att informera medborgarna om vad man står för och har på agendan för kommande mandatperiod. Det handlar också om att nå så många medborgare som möjligt, för att de skall kunna ta ställning till budskapet. Tror man på det, eller tror man inte. Kan man godkänna gången mandatperiod? Hur skall man som medborgare välja?

Man tillryggalägger många mil, för att samtala med medborgare eller lämna information för hand till enskildas brevlådor. Man använder åtskilliga timmar till samtal i grupp, att besvara frågor, debattera, sortera, skriva, etc…och så äntligen kommer valdagen efter lång tids anspänning. Dagen när medborgarna skall VÄLJA. Dagen när de skall visa vem/vilka de har FÖRTROENDE för. 

Vad är det för fel med att kalla medborgarna väljare (LR ogillar det)? Vad är det för fel att tala om förtroende (LR ogillar det)? Om LR inte gillar valsystemet, varför föreslår han då inte ett bättre, som kan animera och övertyga alla medborgare, i stället för att raljera över det vi har (för att det inte för alla röstberättigade medborgare till valurnorna)?

…”dansar de högmodiga segrarna natten lång”… högmodiga? Missunnsamhet gentemot dem, som större delen av den röstande befolkningen givit majoritet?  Får politiker inte glädjas över önskat resultat? LR tycker att det …”på valnatten skulle sticka upp som en lysande prick ur förutsägbarhetens grå hav!”…om vinnande politiker skulle säga sig vilja ta viss hänsyn till den blivande oppositionen. Jag har ingen annan kommentar till budskapet, framfört under den vajande ironins anklagande fana, än att det är självklart.

Jag påpekar gärna att jag och mina vänner, av olika politisk kulör, genom åren inte sagt att ”jag är glad, men också ödmjuk”. Vi har glatt oss eller varit nedslagna efter konstaterat valresultat. Bådadera är legitimt och naturligt och har  alls icke följts av falsk ödmjukhet.

Att jobba inför val är roligt och en stor anspänning. Att glädjas över ett positivt resultat är naturligt och skall inte behöva innebära att man lägger all världens sorger på sina axlar just då. LR saknar en slav på segrarnas triumfvagn. En som viskar att de flesta  röstberättigade inte valde vinnarnas lag (LR: många röstar inte).

Har artikeln i kolumnen kanske en speciell adressat?

p.s. Slaveriet avskaffades hos oss på trettonhundra talet så vitt jag är informerad. Vi behöver inget  nytt. d.s.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: