Archive for oktober, 2010

Besvikelse färgar bedömningsförmåga?

oktober 26, 2010

Det är underligt hur besvikelse kan färga människors bedömningsförmåga och leda till alldeles felaktiga antaganden. Anonyma brev, om än avslutade med vänlig hälsning, bör inte besvaras enligt min mening, eftersom personer, som framträder i anonymitet, inte vill stå för sina åsikter och uttalanden.

Att generellt kommentera yttringar i den omvärld man befinner sig i, syns mig däremot meningsfyllt.

När beslut, av en art som visar sig problematisk ur medborgares ögon, har tagits och samtal, insändare, debatter, avlöser varandra för att informera, diskutera och komma vidare – och dock icke ger önskade lösningar för endera parten, infinner sig lätt besvikelse och kamplust. Därtill ofta en slags enögdhet, som gör att man tolkar allehanda yttringar och företeelser i sin omgivning, som exponenter för just detta enda problem, som engagerar just dem. Det är förståeligt i och för sig. Dock icke konstruktivt i längden.

De uppgifter som en mellanstor kommun har att lösa, är beroende av många sig motsägande faktorer. Besvärliga förhandlingar utmynnar ibland i komplicerade beslut. Det säger sig självt, att alla inte alltid kan bejaka tagna beslut. Någonstans skall besvikelse och missmod tas ut. Man letar efter syndabockar och finner kanske lämpliga offer. Vilket inte betyder, att de utpekade i verkligheten är vare sig offer eller syndabockar.

 Det finns kallt beräknande människor, som utnyttjar besvikna människor i egna syften. Det framgår inte alltid i kristallklar belysning, att outtalade intressen för egen vinning är drivkraften – förrän längre tid förrunnit.

I vår kommun har ett särdeles segslitet ärende förekommit. Ett ärende var en grupp boende varit starkt engagerade i ärendets gång och resultat . Man har oroat sig med all rätt. Man har haft att genomlida oönskade förändringar, ställas inför en verklighet som man inte hade räknat med. Detta har bl. a. givit upphov till politiska fronderingar av ej konstruktiv art.

Många har engagerat sig i ärendet, dock i det stora hela, ett fåtal. Den politiska vardagen är så fylld av uppgifter på olika nivåer, att tid och uppdrag inte finns för engagemang hos den politiska församlingen, i sin helhet, i alla stora frågor. I fall som rör eller tangerar det politiska uppdraget söks information. Om det finns möjlighet att påverka beslut i en riktning som vederbörande anser vara möjlig, så prövas givetvis den vägen. Vilket inte är detsamma som ändrat beslut.

Tolkningar som gjorts eller görs av politiska eller personliga uttalanden, kan endasts stå för uttolkarens-uttolkarnas egna tankekomplex och associationvärldar, så länge detta sker i kretsar slutna för den vars tankar man tagit del av, direkt eller via ombud.

Citat av uttalanden kan användas som information, utan att talaren är av samma mening. Det är ingen nyhet, men ett faktum värt betänka. För den, som kan och vill frigöra sig från ett enda speciellt ärende, står det givetvis klart att det finns mångfaldiga fenomen och händelser som beröres i etern, med helt andra adressater än just man själv, om än aldrig så engagerad som medborgare. Helt andra adressater än den egna intressesfären och egna samhällskretsen.

Annonser

Klubbslag – diagnosläge? Politiskt smink lossnar!

oktober 20, 2010

Missade med nöd och näppe rådjur på väg hem från Värmdö kommuns sista fullmäktige under gången mandatperiod. Det kom en skugga ur mörkret från Ösby. Genom min hjärna flög lika snabbt: ”kommer ett, kommer ett till”, som rådet lyder. Och det gjorde det. Jag hade bromsat rejält – och det räckte även till det lilla liv, som kom efter. Ack, så tacksam man är att slippa lemlästa ett djur. Det må finnas hur många för mycket som helst…det räknas inte i en sådan situation.

Men nu var det ju klubbslag,  jag ville säga något om. Kommunfullmäktiges ordförande har slagit klubban i bordet för sista gången under sistlidna fyra år. Förtjänstfullt har han lyft den och med pondus har han klubbat av. Välförtjänta blommor och tack utdelades!

Det skall bli intressant att erfara om den, som kollar etermedia systematiskt, ger mig upplysningen att nyss avgångne ordföranden  borde gå i psykoterapi. Det föreslås nämligen av en i kommunen förekommande person, om man låter klubban falla med en viss tyngd i bordet, vill säga. 

Denne  ”expert på området klubbpsykologi” rekommenderar behandling för den personlighetsfördärvande egenheten att åsamka omvärlden ett visst antal ljudvågor av honom misshaglig art. Det finns diagnoser och diagnoser. Och problem och problem. Jag ställer diagnosen: Kverulans med missnöjesexem i tankegången.

Alla har väl hört att ”vi har de politiker vi förtjänar”. Det kan gälla generellt. Dock, ingen regel utan undantag. Vi har en tid haft en eller ett par folkligt valda, som jag knappast anser att medborgarna förtjänar. Man kan undra, om vederbörande anser sig klokare och mer kapabla än övriga folkvalda, inom som utom sitt eget parti? Under senare delen av mandatperioden har man till synes fronderat i snart sagt varje fråga, som kan tänkas attrahera missnöjda medborgare till valurnan.

Praktfullt går man nu ut och demonstrerar sitt motstånd mot ett resultat man inte gillar. Resultatet av egna handlingar, att en allians är upplöst. Förmodligen utan att reflektera alltför grundligt över sin egna principer och tillvägagångssätt. Utan att reflektera över vad samarbete i god demokratisk anda innebär? Att en ny koalition bildats, är resultat av helt andra orsaker.

Utan att blygas hänvisar man till borgerligt tänkande över tid, väl vetandes? att Värmdö inte är i behov av önskedrömmar från gången tid, utan realpolitik i tider av hög arbetslöshet, internationell ekonomisk kris och stor oro för dito handelspolitisk kris. Realpolitik för medborgarnas bästa – inte för att ”sänka” kolleger och inge medborgare falska förhoppningar, typ: ”vi hade, om vi bara…vi kommer att, om vi bara…fått/får bestämma”.

Verkligheten visar, när det rosafärgade sminket ramlat av, sitt vanliga beigegrå ansikte. De, som bedårats av skimret, kommer snart nog att se vad verkligheten bakom det de röstat på, har för kulör. Människor i allmänhet är inte dumma. I dagens snabbt föränderliga samhälle, med en nog så trög substans att dra framåt, kan de betydande resurser, som våra skattemedel ger oss, bara användas på bästa möjliga sätt, i brett samförstånd och med stor kompromissvilja hos de folkvalda, som fått mandat att styra och fördela.

Värmdökoalitionen…

oktober 18, 2010

Allting passar inte alla, det är sant och visst. Åt en del passar bara det de själva kommit på. Åt andra passar ingenting. Så har vi de där  människorna, som vill kolla om det passar, innan de dömer eller berömmer. Så gör nog de flesta.

Åsikter kan läsas i insändare och debattinlägg, annat i bloggar och facebook… den första kategorin är inte särskilt intressant, eftersom den är censurerad i olika steg. Genom den andra får man det fria ordet direkt från människa till människa. Man skriver vad man vill, om man vill, när man vill och det blir publicerat!

I dessa dagar är en del medborgare mer eller mindre upprörda, medan andra drar en lättnadens suck! Varför det? Det framgår naturligtvis av rubriken. Alliansen är upplöst och en koalition är bildad. En samarbetspartner har utgått och en ny har tillkommit.

Centerpartiet, en av de fyra i Allians för Värmdö, har ändrat ståndpunkt i en rad frågor, som man tidigare enats om. För att kunna ta ansvar, gå vidare oich anta de stora utmaningar, som en kommun i så stark utveckling som Värmdö visar, är ett väl utvecklat och förtroendefullt samarbete mellan samtliga parter nödvändigt .

Det är avgörande för framtiden, hur vi arbetar med de frågor, som kommunen under kommande mandatperiod står inför, för att få till stånd en offensiv och effektiv politik. En politik som även är hållbar i ett längre perspektiv och i samklang med de nationellla och globala utmaningar, som vi har att möta.

De fyra partier, M, MP, FP och KD, som inför kommande mandatperiod bildat en koalition, har i de samhällsbärande frågorna en viktig samsyn.

När en samfällighet utvecklas och problembilder förändras behöver gamla attityder förnyas och nya lösningar prövas i brett samarbete.

Den nya koalitionen har bildats för att varje skattekrona skall kunna användas så effektivt som möjligt  och för att på bästa möjliga sätt kunna tillvarata medborgarnas intressen i en levande och hållbar kommun.

Därför ser jag framtiden an med tillförsikt i och med att en ny koalition bildats, vilken även innefattar miljöpartiet. Jag vill samtidigt framhålla en förhoppning, att centerpartiet skall reda ut sin situation, för att ett samarbete åter skall bli möjligt – med Värmdökoalitionen.

nya tider, nya (S)eder?

oktober 14, 2010

Kan man vänta sig att socialdemokrater i samband med sin om-re-ny-formering av strategi, skall ändra taktik även gentemot kolleger ute i provinsen? Mona Sahlin skall på allvar ta tag i problematiken med sviktande väljarstöd, mycket seriöst har jag hört. Hon är inne på något väsentligt där, som fattas en del av hennes partikamrater utåt skärgården. Seriositet, som jag ser det.

Vi som bor österut, i en glesbygdskommun i storstadsnärhet,  tampas med möten av en del politikers omformulering av verkligheten i den socialdemokratiska oppositionens egen favör, när det sänds ut meddelanden som insändare eller debattinlägg till pressen. 

”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är!”  – Min spegelbild skulle falla i tusen bitar av självförakt, om jag  handskades med sanningen lika oförblommerat, som en del S-politiker av även unga åldrar gör.

Annat som märkts på sistone:  Jag har tyckt mig uppfatta ett slags ”pax vobiscum” (reservation för felstavning, jag skriver efter mörkrets inbrott) här ute. – Är det en chimär, eller handlar det om det, som opposition(S)politiker kallar att ”göra det omöjliga först”? Vad kan i så fall vara miraklet, som skall utföras sedan? Det omöjliga låter sig per definition inte göras, så där stöp ju projektet så att säga i starten.

Samtalande med en likasinnad idag, konsterade vi båda, att sanningen har många fasetter i sitt öga hos en del av oppositionens representanter – bland dem, som inte sitter i högsätet.

Kan man nu vänta sig att blicken skall fokuseras i en brytning, som betyder samarbete i god anda med medborgarnas bästa för ögonen och utan andra avsikter? Min erfarenhet säger det. Jag tror mig veta, att det gäller för många i oppositionens led. Vi strävar trots allt alla mot samma mål. En så god och i många aspekter hållbar kommun som möjligt för de människor, som valt att bosätta sig här i den storstadsnära  skärgården.

ta seden dit man kommer – ungdomsting – kristendomen?

oktober 11, 2010

Varför gäller inte det längre:  att ta seden dit man kommer? Det är en urgammalt talesätt vari ligger mycken visdom och levnadskonst.  

Timmen är sen och tankarna korsar sina egna banor. Detta stora ämne tänker jag återkomma till i morgon.

Dagen kom och dagen gick. Den avslutades med ett möte i kommunhuset Skogsbo med styrgruppen för ungdomstinget. Fyra politiker och en tjänsteman samlades om  frågor som ställdes på tinget i våras. De har varit ute på en svarsrunda och många frågor har fått sina konkreta svar. Andra måste tas upp igen på kommande ungdomsting i november.

Den största och viktigaste frågan nu, handlar om elevrådens legitimitet och aktionsradie, om att få elevråden att fungera och elevernas representanter att bli del av en levande institution.

Till mötet kom en liten prinsessa, som i all stillhet åt, sov och lekte med en svart Briohund, som var en precis likadan Briohund, som jag själv lekte med som barn för minst hundra år sedan…hon hade med sig en grön bil också. Mitt uppe i den stressade överflödstid som vi lever i, är ändå allt är sig likt. Allt det som är väsentligt.

Väl hemkommen föll jag över en öppen tidningssida. Ett så vackert ansikte. Milt. Vemodigt. Sökande. Och så oändligt vackert. Så måste Nefertiti ha sett ut. Bilden står i brutal kontrast till texten vid sidan av. ”Knivskarp bild av ondskans banalitet”, det är rubriken på en recension av Magnus Eriksson, SvD. Bokens titel är ”Under lejonets blick”, författare Maaza Mengiste, etiopiska. Hon deltog i bokmässan i Göteborg sistlidna september. 

Det känns nödvändigt att läsa boken om politisk gestaltning av ett terrorvälde, om kommunistisk diktatur, om förföljelse av kristna, om ”alldagliga människor utan moralisk kärna som sveps med av tidens ondska”. 

En annan rubrik en annan dag faller genom min  hjärna, om att regeringen vill prioritera kristendomen. Naturligtvis måste man fråga vänsterledaren om vad han tycker och svaret är lika banalt som förväntat. Han tror att det handlar om köpslående, en känga åt KD. Man kan bara sucka. Vår kultur och historia handlar i hög grad om det kristna flertusenåriga kulturarvet. Man behöver inte vara aktivt troende för att omfamna arvet. Jag är nöjd med den tillträdda regeringens första beslut.

Arbetslinjen. Basta!

oktober 10, 2010

…där kom det!… tänkte gå ut i den svala oktoberförmiddagens bleka ljus…men så hejdades jag av Maria Eriksson.

Jag har som vanligt njutit av morgonens möte med min dagligen i brevlådan dumpade vän, sedan mer än ett halvt sekel. En vän som idag presenterade mig för Robert Burton. Bekantskapen kommer att roa mig länge, både roa och oroa. Men det var egentligen inte det, som fick mig att trycka på den röda elknappen och ge liv åt detta medium.

Det var Maria Eriksson. Jag gillar Bostongurka och förleddes av den gröna skönheten att kolla varför den inte kan ”vara huvudsaken”. Och så kom det, som tvang mig till tangenterna: …”sämre än vänsterns skattefinansierade solidaritet och millimeterrättvisa”…

I SvD söndag, ledare sid 7, resonerar ledarskribenten Maria Eriksson kring värderingar, som förknippas med den politiska vänstern contra högern. Hon säger:…”om den politiska vänstern förknippas med värderingar…som solidaritet, jämlikhet och rättvisa…förknippas högern med…Arbetslinjen?” och tycker att det är väl tamt att inte sikta ideologiskt högre.

Solidaritet, jämlikhet och rättvisa, har för mig sedan barnsben innefattat hat, hämnd och makthunger, från den politiska vänstern. Bärarna i sinnevärld och verklighet av nämnda begrepp har representerats av den borgerlighet, som tidigare kallades högern. Den borgerlighet som idag förknippas med arbetslinjen. Detta har den vardagliga verkligheten lärt mig, så även i nutid. 

Jag tror inte att ”borgerligheten glömt att det finns något som heter ideologi”. Alldeles tvärtom, men det finns ett men. Ett mycket segt och långdraget men, som legat som en våt filt över åsiktsregistret. Kalla det social rädsla för att inte vara socialist i ett Sverige, var socialismen infördes i ett oblodigt och långdraget förlopp. Kanske minns jag fel, när jag påstår att det var Sträng, som sade att socialismens triumf i Sverige skall firas i så små steg,  att det inte märks förrän efteråt. Så gick det också. Det är denna våta filt av rädsla för att avvika och därmed förlora sina medborgerliga möjligheter, som gjort att man instinktivt i decennier hukat, för att inte bli kallad racist eller högerspöke.

Det är inte så hemskt länge sedan, det gick alldeles väldigt åt pipan, när några inte bara (sic!) borgerliga valarbetare tog upp problemet, låt vara med mindre välbetänkta argument av det ruggigare slaget. Jag ser uppslutningen av väljare bakom sverigedemokraterna som ett resultat av denna rädsla.

Ingenting varar evigt, inte heller socialismens avidentifierande grepp om medborgarna. Jag ser faktiskt uppslutningen bakom sverigedemokraterna, som början på möjligheten att fritt diskutera invandring, anhöriginvandring, flyktingpolitik, en blåögd och förfelad invandringspolitik etc. utan att stämplas som just racist.

Det framgångsrika i att människor kan röra sig över gränser borde vara en väldigt tung och tydlig kunskap i detta land. Glöm till exempel inte de miljoner svenskar som rest över Atlanten, för att bygga upp en ny tillvaro, medeltidens lärlingsvandringar söderut i Europa, eller för den delen de invandrare som gjorde Gustavsbergs porslinsfabriks produktion möjlig.

Att se människors rörelser över gränser som argument för ökad bruttonationalprodukt eller lösningar på demografiska problem är vare sig rätt eller konstruktivt. Det är här arbetslinjen kommer in i bilden. Inget krångel med hela batteriet av utredningssveriges lösningar. Kort och gott, människor ska kunna ta hand om sig själva, kunna försörja sig själva och lösningen är jobb, arbete. Arbetslinjen. Basta!

Tack Maria Eriksson för den tankeväckande ledaren: ”Bostongurka kan ändå inte vara huvudsaken”!

bi(S)koplig predikan, uttåg och Skytte

oktober 9, 2010

Solen lyser tveksamt genom molnen. Morgontéet är slut, en hel kanna. Jag borde gå ut och snickra, men eftersom temperaturen ligger på ynka små 7 grader, så ägnar jag en tid åt detta medium.

Varför det? när man kunde göra så mycket annat en ledig helg. Lösa bildkryss till exempel och äta en bit läcker Illums Bolighus-choklad till varma klunkar ur nyinköpt kopp, handmålad sedan 1775, Mussel Mega. – Det är ju det, att Göran Skytte skrev i dagens kolumn, SvD.

Som alltid väntar jag mig något särskilt, inte bara för att jag fascineras av hans egen historia genom den politiska trädemöllen, utan på grund av enkelheten, ärligheten och frånvaron av koketterier. 

Att jag, så gott som alltid, är av samma mening, känns både skrattretande och fascinerande. Skrattretande därför att en liten illmarig kusk sitter bakom mitt högra öra och pekar finger åt det socialistiska öket. Det roar mig. Fascinerande därför att mina egna åsikter uttrycks så självklart av en person från en, på många sätt, annan värld än min. Det får mitt hjärta att le. Jag borde nog uttrycka mig enklare: Jag gillar Göran Skytte.

Han skriver om biskopens predikan i Slottskyrkan och den politiska kopplingen därtill. Jag har tidigare kritiserat SD:s uttåg under pågående ceremoni och anser att det visar brist på den behärskning och det omdöme, som bör kunna krävas av en riksdagsledamot.

 Att  protestera mot innehållet  i biskopens predikan, det finner jag däremot både angeläget och rättmätigt. Det socialistiska  klistret kletar sig fast i den från staten skilda kyrkan. Jag lägger inte ut texten vidare. Johan Skytte har gjort det så mycket bättre, än jag kan göra. Läs på sidan 4, ledare, SvD!

Temperaturen är uppe i 9 grader. Jag går ut.

en vanlig fredag…eller var den det?

oktober 8, 2010

Att försova sig är inte bra, men det kan bli en bra dag i alla fall, kanske. På en kvart klarade jag av det som vanligvis tar en timme, inklusive bilfärden till Grisslinge, till Rotaryfrukost. Där får man skryta och lägga pengar i en silverglänsande gris, som ser precis lika bedräglig ut, som skryt är i sig.

Hur som helst så skröt jag medelst några tjugor (högafflar i min barndom, selmor västerut…) om Gustavsbergs Konsthall. Det är en mycket intressant institution, som numera är en ideell förening. Värmdö kommun ger kulturstöd, vilket också är värt att skryta om. Att Värmdö kommun förstår värdet av kulturen som livsbetingelse och utvecklingsmöjlighet för sin samfällighet.

Morgonen var inte lika bedövande vacker som några dagar förra veckan, men till gengäld varmare. Det politiska klimatet känns också varmare. Snålblåsten som piskat upp stämningar både på möten och i pressen tycks ha bedarrat i någon mån, rent lokalt. Vi har ju kommit fram till en annan lösning än den på riksplanet. Snart väntar den politiska vardagen, efter att poster är besatta och ordningen återställd. Jag kallar den förresten hellre nyordnad!

Det klagas mycket på politiker. De som klagar har sällan eller aldrig arbetat politiskt själva och har som oftast luddiga bilder av vad det politiska vardagsarbetet handlar om. För arbete är det. Långa möten, sena kvällar…det är självvalt, ja visst. Jag klagar inte heller. Jag personligen känner mig priviligierad, som får arbeta som politiker i så motto, att man med medborgarnas mandat i ryggen kan arbeta för deras bästa.

Visst kan det ibland kännas bedrövligt, att det är så svårt att få förståelse för, att genomförande efter beslut kan ta så lång tid, som det faktiskt gör, åratal ibland. Något som oppositionella krafter gärna utnyttjar och hetsar upp den allmänna opinionen med – om vi bara hade fått bestämma så…och det är naturligtvis lögn. Ärenden tar den tid de tar. Ibland längre tid än nödvändigt, för att ärenden förhalas för förhalandets skull. Jag tänker då inte på återremisser, som man beslutar om, därför att det under en diskussion till exempel i fullmäktige framkommit sådant som förbisetts och behöver en vända till före beslut.

En av mina favoriter i SvD skrev häromdagen…”Sverige är färdigt . Förvaltarens tid är här.” Han har inte ha kollat in vad Värmdökoalitionen innebär. Här stundar nya tag, här stundar sammanstrålning av goda idéer. Att initiera samarbete genom information, så att medborgare ser möjligheten och det goda i att  ta personligt ansvar, när det gäller miljöproblematiken, är en av utmaningarna…

Gick just en liten runda. Det är alldeles tyst ute. Bara några stjärnor blinkade. Kanske blir det ett dopp i morgon?

förhållandet till journalistiken?

oktober 7, 2010

Någon sade häromdagen att man som person måste vara väldigt försiktig i sitt förhållande till pressen. Är det så? Är journalister intresserade av mig och mitt förhållande till pressen? Det tror inte jag.

 Jag tror faktiskt, att det är sakfrågorna som intresserar. Jag tror, att det är det informerande och upplysande momentet till läsarna/medborgarna, som pressen intresserar sig för. Att täcka in ett områdes problembilder i grundlig genomsökning av fakta. Privatpersonen jag är ointressant, däremot kan politikern i sin roll, även om den är ett jag, vara intressant.

Högst personliga spekulationer. Varför? Jag vill reda ut rent tankemässigt, varför vår lokalpress väljer att publicera det som faktiskt presenteras i varje utgåva. Jag funderar över varför det känns, som om den politiska oppositionen får företräde. Som om man själv som majoritet har små chanser att få en kommentar, positiv eller negativ, publicerad.

En vän påpekade, att man måste inse, att det inte är intressant för en tidning, att efteråt ta upp plats för en rättelse av t.ex falska påståenden i en debattartikel eller insändare. Saken är redan utagerad och nya ”utgrävningar” på gång. Läget är förstås ett annat om tidningens journalister missat på något sätt.

Mina tankar är givetvis föranledda av händelser i nutid. Med tanke på hur somliga människor besitter en särskild förmåga att dupera sin omgivning med icke realistiska förespeglingar, vilket skett både före och under den lokala valrörelsen, så är det nog följdriktigt att det publiceras uppgifter, som inte är korrekta. Svåra att genomskåda, när många visar tilltro. Jag talar inte i egen sak, bör tilläggas.

Hur kan många vanliga kloka människor falla i farstun för fagert tal? Är det en projicering av egna frustrerade känslor över besvikelser som kanaliseras? Är det ett förnekande av en verklighet man motsätter sig, som utnyttjas?  Är det en känsla av vanmakt som kanaliserar ett hat, som man egentligen inte vill kännas vid?

Det är troligt att konsekvenser av denna tilltro kommer att bli tydliga och möjligen vittgående. Framtiden kommer att ge oss svaret. Jag hoppas, att det då inte blir ytterligare en besvikelse att lägga på hjärtat för de missledda.

Det vore givande att få en möjlighet att samtala med en arbetande journalist, om hur man väljer, om vad man väljer, i vad mån de egna politiska preferenserna får vara ledande  eller inte, när man skall göra sitt jobb.

Jag går nu en mandatperiod  i möte i en ny partikonstellation. Jag gläder mig över ett kommande samarbete mellan M, MP, FP och KD. Min tro och förhoppning är att det kommer att vara fruktbart för Värmdö, både under mandatperioden och i ett längre perspektiv. Vi behöver en levande kommun och ett hållbart samhälle för framtiden. Det är ett stort ansvar som vi gemensamt kan axla i och med Värmdökoalitionen.

fal(S)k information – roligt?

oktober 6, 2010

Så skulle man då kunna säga att (S)kammen går på torra land så skärgårdskommun som vi är. Nu har båda lokaltidningarna lyckats med konsttstycket att publicera samma lögn i form av debattinlägg från socialdemokraterna.

Det första debattinlägget en vecka före valet, i den stora lokaltidningen, så att en korrigering inte var möjlig före den 19:e september, valdagen. Det andra debattinlägget kunde läsas i den mindre lokaltidningen innevarande vecka.

De socialdemokratiska avsändarna  konstaterar att borgerligheten och jag själv inte är intresserad av att svara på ungdomsfrågor ställda på Värmdös ungdomsting i våren 2010, angående tolvåringar och deras fritidsvistelse efter skoltid.

Det är lika ovederhäftigt som dålig valpropaganda (jo, visst kom den ena ett par veckor för sent!). Socialdemokraterna skriver att intet svar givits ungdomarna på frågan om 12-åringars fritidssituation och eventuella önskan att sälla sig till de äldre ungdomarna, som får gå på fritidsgård fr.o.m. det datum då de fyller 13 år.

Man glömde bort att:

1. ett tresidigt svar från mig fanns att föredra för fullmäktigeledamöter och åhörare vid ett kommunfullmäktigemötet den 2:a juni 2010,

2. samma svar fanns förelagt såväl fullmäktiges ledamöter genom utskick till hemadressen per post en vecka i förväg, som framlagt för allmänheten att ta del av vid fullmäktigemötet den 23 juni och att ta med som eget exemplar från mötet,

3. slutligen det tresidiga svaret utsändes ånyo per post till samtliga fullmäktigeledamöter en vecka i förväg och debatterades under kommunfullmäktigemötet den 1:a september, var mitt svar åter fanns framlagt till allmänheten att ta del av och ta med från mötet.

Detta kallar socialdemokraterna alltså att inte svara. Det är inte roligt.

Om jag sänt in ett svar på debattinläggen för att korrigera? Min statistik över möjligheten att en sådan korrigering skulle antas för publicering, visar erfarenhetsmässigt så liten sannolikhet för att detta skulle inträffa, att svaret blir nej. Det är inte troligt.

ELLER?

Jag tror jag frågar min gamle vän Fröding vad han säger om detta i ”Bergslagstroll”:

…”Det dåna i berga, det skälvde i jola,

de skalade i väg bortåt fjälla där nola

och drumla ikull sig där nolaskogs.

Det var som ett slagsmål av vettskrämda hyttor,

som bruk gjorde hjulkast och jättekullbyttor

och malmhus och kolhus och smedjor slogs.

För trollen är lika förfärade för sola,

som jag för att skarva och ljuga, sa Ola.”