Det är inte allt man begriper.

Det är ett par saker som förvånar mig,  i stiltjen efter höstens val.  Ett par förhållanden, som rimligen inte borde vara gångbara.

Det första är, att människor bedrar andra enligt genomtänkt strategi, gång på gång. Det finns faktiskt sådana personer här i vår kommun. Efter bedrägeriomgång nummer ett har omgivningen förstått. Men det förstår inte vederbörande, utan fortsätter enligt samma strategi. Och bedrar. Och tror att det skall lyckas. Egendomligt. – Det är inte jag som är bedragen.

 Det andra är, att det trots klara förhållanden inte går att få rätt och betalt för utfört arbete. Det är inte jag som är bedragen i detta fall heller. – I en rättsstat som vår, kan man helt öppet bedra andra ekonomiskt utan att bli fälld. Nog blir man bra förvånad.

Det tredje är den betydelse man lägger vid min person. Att, något man påstår att uttalats, kan uppröra så till den milda grad, att man lägger sina ord i annans mun och tror att det inte genomskådas. I den här genren kan man tydligen blanda i vilka ingredienser som helst. Att anrättningen blir svårsmält för de inbjudna verkar inte bekymra. Obegripligt.

Det fjärde är drevet som går. Det är osmakligt, det sätt som man jagar moderaternas partisekreterare på. En politiker som förstår att ta aktiv del av det samhälle hon lever i och för vars medborgare hon har att fatta välavvägda beslut. 

Politiker får tydligen inte ta del av praktiska förhållanden, samtidigt som det klagas över politikers liv vid sidan om praktisk verklighet och vardag! Den ekvationen går inte ihop. Det är något helt annat, att tydligare principer för hur politiker kan och bör förhålla sig till näringsliv och intresseoreganisationer fortlöpande kan behöva omprövas. Som för övrigt mångt i en samfällighet stadd i ständig förändring.  

Här har vi en politiker, som vill röja väg och bringa ljus. Som i en globaliserad värld vill reda ut olikheter och bereda väg för nya möjligheter, genom att skaffa sig erfarenheter och kontakter.

Hur vore det med en aning av perspektivförskjutning,  för att avmytologisera den mäktiga tankefiguren med politikern som ett mer eller mindre parasitiskt faktum, i det rastlösa sökande efter något att projicera sitt eget missnöje på och i förtreten över att inte själv ha det beslutande mandatet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: