Archive for januari, 2011

bra introduktion – Ylva Sjögren, socialchef Värmdö

januari 31, 2011

För min del tyckte jag att det var utmärkt med socialchefen Ylva Sjögrens avstamp i det första decenniet på 2000-talet. Alltså en kort tillbakablick genom siffror, som belyste det allmänna läget nationellt, i hennes punkt på programmet under den inledande konferensen för majoritet och opposition inför den nya mandatperioden i Värmdö kommun.

Som introduktion till politiker, som är nya för denna mandatperiod eller i sociala frågor och som kommer att beröras av eller arbeta direkt med de problemkomplex, som ingår i socialnämndens arbetsområde, välkomnar jag upplägget med en utgångspunkt att relatera Värmdös nuvarande problematik emot, siffermässigt som resonemangsmässigt. Avstamp ur verkligheten som bas. Detta sagt utan att veta socialchefens bevekelsegrunder inför anförandet.

Rubriken löd: Socialtjänstens utmaningar, inte: Socialtjänstens nuläge lokalt. Att från bänkraderna ”hugga in” med kommentarer och irrelevanta puffar för egen del, innan man hört till punkt eller åtminstone kommit halvvägs i föredraget,  blir mest ägnat att irritera.

Socialchefen belyste en del av de svåra problem, vi har att arbeta med i kommunen. Stora utmaningar som handlar om problem med ursprung i bl.a. missbruk av narkotika-alkohol, kriminalitet och självmord bland barn-ungdomar. Inget särskiljande för vår kommun, utan generella problem nationellt som internationellt sett. Däremot ett stort problem relaterat till att vi är en ”extremt talrik barn-ungdomskommun”, sett till åldersfördelningen bland medborgarna i kommunen – tydligt avläsbart i budget.

Jag ser fram emot det kommande samarbetet med politiska vad- och tjänstemanna hur- frågor i socialnämnden. Lyhördhet, samarbete och breda uppgörelser bör vara bärande begrepp, som kan föra framåt. Allt med klart minne av att vi har våra politiska mandat från medborgarna. Punkt.

Annonser

kommunfullmäktige – tvistande om påvens skägg?

januari 27, 2011

Så har då kommunen begått ett andra kommunfullmäktige år 2011. Under onsdagskvällen satt ledamöterna bänkade i Gustavsberg mellan klockan sex och tio, planenligt och i god ordning. Efter ett antal frågor, interpellationer och beslutsärenden kom vi till punkt nr 13 på dagordningen.

Rubriken löd ”Svar på motion om tyst asfalt”. Motionen var skriven 11.12.2006, alltså för dryga fyra år sedan. Mycket händer under fyra år i en kommun i så stark tillväxt som Värmdö, vilket bl.a. kan göra att en del motioner får vänta länge på behandling i kommunfullmäktige. Så med denna.

Kommunstyrelsen hade föreslagit att motionens tre att-satser (förslag på åtgärder att genomföra i kommunen) skulle bifallas. Diskussion uppkommer om  den tredje och det olämpliga i att på enskilda vägar ställa samma krav om tyst asfalt som på kommunalt ägda…varvid den miljöpartist, som skrivit motionen förklarar (ej ordagrant) att hon 2006 var så ny i miljö- och kommunpolitiken, att hon inte förstod bättre än det föreslagna och att man bör ta bort hela att-satsen. Glasklart! Utan omsvep! Och konstruktivt  – som alltid!

Vad händer? Detta godtas inte av oppositionen, socialdemokraterna, vänstern och centerpartiet, som sätter igång ett mer än timslångt, fullkomligt meningslöst springande av och an till talarstolen, med det ena mera krystade förslaget än det förra.

Fullmäktiges ordförande tar tålmodigt emot det ena gula pappret efter det andra med nya förslag och vändningar på, hur man kan göra affär av ingenting. Vad slags maror är det som rider människor? Och driver dem från sans, samling och sunt förnuft. Medan motionären, hedervärda människa!,  gång efter annan upprepar sitt budskap, som inte en femåring kunde missa.

Alltmedan världen brinner, temperaturen stiger och tiden går. Man inte ens tvistar om påvens skägg. Man bränner det och med det sin egen trovärdighet i den brasan.

Kom att tänka på en dikt av Carl Snoilsky: Svarta svanor.

Svarta svanor, svarta svanor glida som i sorgetåg – leta sjunkna solars skimmer i den nattligt dunkla våg.

Mörkt, liksom i eld förkolnad, är den rika fjäderskrud – näbben, stum i blodig purpur, ännu bär om branden bud.

Vita svanor tamt i vassen kryssa efter gunst och bröd – ut på djupet svarta svanor, ut, I barn av natt och glöd!

Kommunalskatten bör sänkas!

bra åtkomlig tandläkare – en välsignelse i Mölnvik!

januari 25, 2011

Lite lätt har det snöat. Min matgäst på trappan har tassat både fram och tillbaka. Jag har varit ute och vädrat lungorna med skovel i hand. Kommit in och läser mail. Ett tänkvärt mail, som bör tas ad notam. Det handlar om regler – som skapas och beslutas för att underlätta arbetet, vilket det nu är och samarbete över vidare gränser, oavsett att det inte alltid är lätt att ändra rutiner, alltmedan ansvar växer och omvärlden utvecklas.

Men nu var det faktiskt inte det jag hade på hjärtat under dagens rubrik. Jag känner mig som en gynnad människa, i mitt nya paradis Tandgården!

Mölnvikstandläkarna har gjort min tillvaro både bättre, friskare och trevligare! Bättre: jag har äntligen kommit till tandläkarstolen utan resor – jag kan promenera dit om jag vill. Friskare: rysliga bakteriehärdar i form av karies är borta. Trevligare: det är ett rent nöje att traska uppför trapporna och bli så väl emottagen och så hänsynsfullt behandlad, som man blir av Gunnel Johansson och hennes sköterska.

 Av en fullkomlig ruin, en grotta in mot gapets inre sfärer, har hon gjort en fullkomligt perfekt skapelse i det gamla skalet. Jag äter, tuggar, njuter av iskallt och hett utan minsta besvär!!!

Snacka om lycka. Dessutom går jag till ett privat initiativ i näringslivet, jobb på Värmdö. Nu säger jag som avslutning, som Kar de Mumma en gång i min gröna ungdom avslutade alla inlägg: ”…för övrigt anser jag att korsningen Vallhallavägen…trafikljus…”

För övrigt anser jag att kommunalskatten bör sänkas under innevarande mandatperiod!

läckor och avslöjanden – bra eller dåligt?

januari 23, 2011

Det finns ingenting som är enbart bra eller dåligt, alltid drabbar eller gagnar det någon eller något. Jag tänker naturligtvis på läckta avslöjanden de senaste månaderna. Jag har lyssnat, läst, iakttagit och avhållit mig från kommentarer länge, men nu läste jag igår vad Göran Eriksson skriver, i min stora källa till god och nyttig information, nämligen SvD (ifall någon inte skulle förstått det).

Rubriken är ”Invandringsfrågorna väcker starka känslor”, nyheter sid 7. Som alltid när starka känslor väcks, anser jag, att det är på sin plats att vara försiktig i sina resonemang. Spontana känslor är äkta uttryck, men kanske inte alltid lika klokt att vädra offentligt, förrän man sovit på saken och fått distans till sina egna reaktioner.

Jag har sovit lika många nätter på saken, som funderandet gått mot miljöaspekter, som kunde göra sig gällande i ett längre perspektiv. Intellektuella såväl som  såväl som praktiska.

Interna samtal måste kunna hållas. Allt kan inte diskuteras, stötas och blötas i offentlighetens ljus. Svåra frågor måste kunna vändas på från alla upptänkliga håll och diskuteras igenom, utan dramatiska konsekvenser typ: ”avgå”. Särskilt om det är så känsliga frågor som till exempel invandring handlar om. Politiker måste kunna vädra tankar internt, utan att för den skull fällas som obetänksamma eller skandalösa. Anteckningar måste kunna föras.

Hur ska man kunna ta ställning till svårbedömda tankar, om man inte ens får uttala dem – tillsammans med sina samtalspartners i förtroliga samtal? Vi börjar närma oss en absurd situation, som slår bakut. Det väsentliga är väl inte hur diskussionens vågor svallat, utan vad man kommit fram till och så beslutar.

Skall man inte längre kunna skriva mötesanteckningar från interna möten, utan att riskera att snokande läckare torgför desamma? Skall man inte längre resonemangsmässigt kunna töja gränser, för att illustrera önskade eller oönskade konsekvenser? Måste man vid varje möte ha experter som korrekturläser mötespartners interna anteckningar? Måste man för att kunna diskutera fritt ha undertecknade dokument, som garanterar att minnesanteckningar ej kommer att göras?

Orealistisk extremkonsekvens: Man måste, som demonstrerades mig av Sanfolket i södra Afrika för några år sedan, minnas och kunna referera samtal så som innan skrivkonsten uppfanns…nej, så går det naturligtvis inte. Även denna senaste intellektuella miljöförstörelse kommer naturligtvis smarta hjärnor att överbrygga – för anteckningar och dokumentation av samtal även om sådant som rör känsliga frågor, var vitt skilda uppfattningar om vad som är rätt och fel härskar i omvärlden.

Offentliga förhållningssätt, proklamationer, internationella avtal kommer inte till genom ett fingerknäpp. De föregås av många, långa och krävande överläggningar var åsikter bryts mot varandra och kompromisser arbetas fram. Den drömvärld var alla är ense om allt utan att ens samtala, finns så länge våra hjärnor fungerar som idag, ej i sinnevärlden.

Tanken på ändrade mötesformer för ökade påfrestningar på miljön återkommer  – ökat resande för samtal utom snokande läckares räckvidd?

Visst, öppenhet och genomlysning i demokratins namn är det enda rätta, men inte  in absurdum.

min nyårsönskan: fortsätt satsa på ungdomar och fritid!

januari 20, 2011

Som ordförande för den nämnd som ansvarade för Ungdom Kultur och Fritid under den gångna mandatperioden, konstaterar jag att nämnden och därmed Värmdö kommun gjort vad som varit möjligt under rådande ekonomiska förhållanden.

I den budget som utarbetades under år 2010 för det första året under den nya mandatperioden, år 2011, kan man konstatera att det satsats med eftertanke och omsorg, både kortsiktigt och i ett längre perspektiv, på just ungdom och fritid – liksom kultur. Detta säger jag med anledning av den debatt, vilken uppkommit med rubriker som exempelvis ”Dråpslag mot ungas idrott”.

Jag är inte rätt person att bedöma de ekonomiska satsningar/indragningar, som gjorts i huvudkommunen. Jag kan bara uttala mig om mitt. Jag vidhåller vad jag envist hävdat – trots envist skallrande med tänderna från delar av oppositionen – att satsningar på det uppväxande släktet är oerhört viktigt och att det inte kan komma ifråga att inskränka möjligheterna vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Tvärtom!

Så har vi också jobbat under förra mandatperioden, tack vare fantastisk kompetens i ett otroligt fruktbart samarbete med ”mina” chefstjänstemän och övriga, som kommunen har haft den stora turen att kunna häfta vid sig. Min största förhoppning är att min efterträdare på posten, som ordförande i nämnden, skall fortsätta detta arbete i samma kreativa anda.

Den som vill informera sig om vad nämnden och kommundirektören/ledningen sett som nya viktiga satsningar , kan ta del av häftet ”Budget 2011 Värmdö Kommun, beslutad i kommunfullmäktige 24 november 2010”. Bilaga 3 sidorna 10-12, driftbudget och Bilaga 6 sidorna 1-2, investeringsbudget.

Miin största glädje gäller nog satsningen på Ungkulturcentrum i Gustavsberg, som skulle invigts ultimo 2010, men som på grund av en vattenskada, får vänta med den glädjen till primo 2011. Här vill jag kasta ännu mera beröm på ”mina” medarbetare:  Tack vare Johan Berglinds uppmärksamhet och stora arbetsvilja gick det fort att avhjälpa denna malör. Behöver ni material eller what so ever, snacka med Johan! Gå upp i de gamla ombyggda restauranglokalerna och titta. Helt otroligt bra!

Vidare om idrott: utbyggnaden som gjorts av Ösby sporthall,  ungdomsatsningen på flickor, äntligen beslutad ombyggnad av omklädningsrummen i Djurö sporthall (obegriplig indragning vid byggnationen av dåvarande s-ledd kommun). Efterlängtat motionsspår på Ingarö kommer, liksom nya spontan- och lekytor…och mera därtill.

Ungdomen är vår framtid. Klyscha? Nej, den krassa verkligheten. Högtflygande ord och planer kan kanske lyfta både humör och nivå på debattklimat, men det är resultaten i verkligheten som gäller.

Att sänka kommunalskatten är ingen omöjlighet trots ovan beskrivet – men desto mera angeläget.

Sverige = en representativ demokrati – svårt att förstå?

januari 18, 2011

Man skall icke låta sig förvånas. Inte idag heller. Jag syftar till en artikel i NVP, (Nacka Värmdö Posten) sid 2 dagens datum. Rubriken lyder Odemokratiskt konstköp.

I och för sig skulle man kunna ta det för ett dåligt skämt, eller försök till att få igång debatt om offentlig utsmyckning i allmänhet, men med tanke på underskriften ”Robin Hood och Karl Bertil”, får man nog dessvärre konstatera att okunskap om Sveriges statsskick och kommunala styrelseform torde vara den reella bakgrunden.

Värmdö kommun vårdar sig verkligen om sin kultur och sin kulturhistoria. Jag påstår att jag vet det , som jag suttit som ordförande för Ungdoms- KULTUR- och fritidsnämnden under förra mandatperioden. Värmdö kommun arbetar för att det också i framtiden skall finnas ett kulturarv att vårda. Värmdö kommun arbetar för att dess innevånare skall ha möjlighet att uppleva en levande samtidskultur.

Det betyder även internationellt samarbete, samarbete över många gränser, samarbete som vidgar förståelsen för andra människors känslor och kulturella uttryck, andra än just de människors, som råkar vara bosatta just nu i Värmdö kommun. Det ger möjligheter att vidga konstbegreppet lika väl som att egga fantasin, det egna reflekterandet och öka toleransen för omvärlden. 

Det är en internationellt känd och i Bonniers konsthall, Stockholm, nyligen presenterad konstnär med namn  Tomas Saraceno som artikelförfattarna  gör sig lustiga över,  för att inte säga pinsamt blottlägger sin okunskap om konstnärsskap och samtidsnärvaro.

Värmdös politiker och tjänstemän känner sina befogenheter och vet att förkovra sin kommun till medborgarnas bästa nu och för framtiden  – och  efter bästa förmåga genom beslut i gällande demokratisk ordning.

Tandläkare i Mölnvik – härligt! Gunnel Johansson!

januari 13, 2011

Tänk att jag äntligen hamnat i tandläkarstolen igen. Det är inte allt man kan flytta med sig. T ex sin tandläkaren måste man lämna kvar i förskingringen. Och pendla 70 mil över dagen för att få gaddarna i normalskick. I åratal.

På detta tillstånd är det nu slut. Jag har funnit mitt tandläkarparadis i Mölnvik. Ack vilken fröjd. Jag kommer att sova med ett leende på läpparna hela natten. Tanddoktorn i fråga heter Gunnel och sköterskan Pernilla. Ingen har ju några efternamn i det här landet längre, så jag får hålla mig till ordningen.

Så underbart nära och bra. Jag kan ju faktiskt cykla dit, när vintern släppt sitt grepp. Min gamle drabant i tandgården ligger lika fast i mitt hjärta som någonsin tidigare, men avståndet är för stort …

Efter flera års förfrågningar och tvekan har jag hittat rätt. Härligt!

Äcklad av estradör!

januari 13, 2011

Jag kallar det en spekulativ form av barnpornografi med drag av perversitet. Så äcklad att jag nästan satte morgonteet i halsen. Det får väl ändå vara någon måtta på, vad som går att producera under begreppet konst.

Jag har inte ens lust att nämna namnet på den ”estradör…” som ”…beträder tabubelagd arena”. Ett mindre barn som fotograferas med händerna skylande bröst som ännu inte finns, den runda barnmagen bar och ett otal tamponger runt halsen.

”Det blir fantastiskt! Hör ni det alla – fantastiskt!” ropar den kvinna, estradören, som står för arrangemanget. Och det i tider, som liksom alltid, av pedofili, barnprostitution och våldtäkter som medicin eller krigföring. De övriga presenterade bilderna är ointressanta, lika ointressanta som estradörens inre förmodligen svårartade liv, eller bistra erfarenheter.

På min biter inte heller en ev. motivering, att detta är för att avslöja människans inre mörka krafter alternativt kanalisera förbjudna drömmar. För övrigt är varken tamponger eller kondomer att beteckna som ljusskygga objekt, även om det är en lek med ords betydelser och konnotationer. Dessa praktiska vardagsmedel är en stor välsignelse för miljoner, födda som ofödda. Tyvärr är nog inte heller estradörens bildvärld unik, varken vad beträffar modell eller produkt.

Jag avhåller mig från vidare kommentarer, äcklad av spektaklet, som kan tas del av i dagspressen 13.01.2011.

Kan EU glömma Sviatlana?

januari 12, 2011

Kan EU glömma bilden av Sviatlana? Det kan inte jag. Bilden av den unga kvinnan med ett öga så grundligt maltrakterat att, man undrar om synen går att rädda. Varför misshandlad? Hon stod som hundratals andra upp för demokratiska förändringar i sitt land.

EU får inte glömma bilden av Sviatlana, som visar resultatet  av en samtida regims syn på medmänniskan. En regim som ännu verkar under det kommunistiska oket, med brutala traditioner långt bakåt i historien.

Läs Claes Arvidssons artikel: Ledare sid 5, SvD, söndag 09.01.2011 och en artikel under Brännpunkt Christian Holm, svd.se, 12.01.2011.

EU måste agera.

Insnöad?

januari 12, 2011

Det snöar. En föga sensationell upplysning, som snarare irriterar än förnöjer. Insnöad I: ”Totalt!”, kan man misstänka att det illvilligt förtjusta svaret blir av de belackare, som även jag av axiomatisk nödvändighet har. Av anonyma tack-meddelanden kan jag dock sluta mig till, att även socialdemokrater i kommunen förmår se mera till nyttan av politiskt arbete, än ledas av ideologiska mantra och föråldrade strategier, för att återvinna sitt förlorade paradis.

Insnöad II, nej inte ännu, men det frestar på, detta eviga skottande. En ljuspunkt, förutom den rent hälsomässiga, innebär det i alla fall. Man kan utan dåligt samvetet ägna sig åt detta rymdens medium, när den kroppsliga orken sviktar – och för en välbehövlig paus. 

Just för tillfället ägnar jag min uppmärksamhet åt det originella faktum, att lastbilar och grävskopor susar förbi, av och an, utanför min utkiksplats. Vattenläcka en bit bort inåt sta´n. Jag var orolig några morgontimmar, att min matgäst skrämts in i dödens dal av detta larmande, men si plötsligt var matskålen tom.

Varför denna oroliga omsorg om ett armt kattliv? Jag blir svaret skyldig, men säger i alla fall, att den har så uttrycksfulla ögon, nästan hypnotiserande i sin frågande vädjan och fruktan. Ögon stora som tefat. Ni har väl läst Elddonet av H.C. Andersen? En saga, som jag som barn aldrig riktigt förstod, men fascinerades av, men så var den ju heller ingen riktig barnsaga.