Åter till vardagen 2011

Efter en lång härlig jul och nyårshelg med familjen i fokus, kopplade jag idag upp mig på detta oumbärliga och tidsfördärvande medium. Jag tog mod till mig och öppnade min post, utan föregående framgrävande av brevlådan ur snö, is och småsten, efter Kentas nattliga excesser med snöplogen, i vårt härliga hörn av Värmdöarkipelagen.

Inte bara brevlådan har måst grävas fram varje morgon – nåja, nästan i alla fall – utan  bilen och utfarten till världen utanför. Suck! Dock, man arbetar i hälsans tecken, man är ute och man får motion.  Man är alltså nyttig och spar pengar åt sjukvården, kan tänka , eftersom man håller sig i form.

Hur det är med formen i de övre hjärnvindlingarna, får jag konstatera något senare. Visserligen har det ryckt i skrivtrådarna åtskilliga gånger under julen, särskilt då jag läst inlägg av Per Gudmundsson och andra favoriter i husorganet. Senast angående nedläggandet av ambassaden i Vietnam, men därom icke nu. Denna obegripliga nedläggning tarvar en egen rubrik.

Något som överraskade och gladde mig särskilt denna kväll var nyårshälsningen från WordPress.com. Jag sände den omgående hit till min egen blogg.

Gläder mig, gör också den lilla ”Tredje Katten”, som delar sin tid mellan grannen och mig. En, förmodar vi, övergiven sommarkatt, som lämnats åt sitt öde, när sommaren var över och sommarhuset stängt. När första  snön föll 24 november, gick det ännu en tid att hitta möss och annat , men snart såg jag varje morgon spår av små kattassar på min trappa. Rätt snart såg jag också en svart skugga försvinna in under grannens altan med jämna mellanrum.

Säg det förhärdade hundhjärta som då inte åker och köper en påse kattmat! Det lilla skygga livet har en egen liten plastburk mellan kottegranen och vinterkrukan på min trappavsats. Numera småptatar vi lite med varandra. Jag försäkrar att jag inte är farlig och får några små jamanden till svar. Vi har en halvmeter emellan oss, inte mera, men råkar jag stöta till dörren exempelvis, så flyger det lilla livet utför trappan och in under bilen som en vindil.

Oftast när jag skottar snö, sitter den Tredje Katten en bit ifrån, mörkgrå med alldeles gröna ögon och iakttar mina lyft och kast. Den håller sällskap. Jovisst förstår jag, att det är i hopp om mat. Men när jag tog fram barnbarnskvasten (liten) för att sopa på trappan, hjälp vad katten sprang! Jag kände mig som ”den lilla, lilla gumman som sa schas katta…katten sprang till skogs och kom aldrig mer tillbaka.”

Tredje Katten? Har jag haft två katter tidigare? Ack nej. Detta hus är ett hundhus. Så här är det: i det fascinerande landet Vietnam, som jag tidigare i kväll nämnt , blev jag härförleden bekant med ”Katten” och den ”Andra Katten”. Katten var umgänglig som katter är flest, d.v.s. rätt fjär och egensinnig, men den Andra Katten var lika skygg och flyende som min matgäst och därtill lika vacker.

Vi går in i en ny mandatperiod. Fyra nya år med nya konstellationer och nya uppdrag. Nya politiker skall skaffa sig  inblick i den politiska vardagens vedermödor. Vi är säkerligen i alla läger fyllda av arbetslust och förväntningar, en önskan att göra Värmdö så bra som möjligt för alla som bor och vistas här. Då gäller det att varken vara som Katten eller den Andra Katten, fjär och egensinnig eller skygg och flyende, utan som Tredje Katten närma sig, lyssna och samarbeta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: