Insnöad?

Det snöar. En föga sensationell upplysning, som snarare irriterar än förnöjer. Insnöad I: ”Totalt!”, kan man misstänka att det illvilligt förtjusta svaret blir av de belackare, som även jag av axiomatisk nödvändighet har. Av anonyma tack-meddelanden kan jag dock sluta mig till, att även socialdemokrater i kommunen förmår se mera till nyttan av politiskt arbete, än ledas av ideologiska mantra och föråldrade strategier, för att återvinna sitt förlorade paradis.

Insnöad II, nej inte ännu, men det frestar på, detta eviga skottande. En ljuspunkt, förutom den rent hälsomässiga, innebär det i alla fall. Man kan utan dåligt samvetet ägna sig åt detta rymdens medium, när den kroppsliga orken sviktar – och för en välbehövlig paus. 

Just för tillfället ägnar jag min uppmärksamhet åt det originella faktum, att lastbilar och grävskopor susar förbi, av och an, utanför min utkiksplats. Vattenläcka en bit bort inåt sta´n. Jag var orolig några morgontimmar, att min matgäst skrämts in i dödens dal av detta larmande, men si plötsligt var matskålen tom.

Varför denna oroliga omsorg om ett armt kattliv? Jag blir svaret skyldig, men säger i alla fall, att den har så uttrycksfulla ögon, nästan hypnotiserande i sin frågande vädjan och fruktan. Ögon stora som tefat. Ni har väl läst Elddonet av H.C. Andersen? En saga, som jag som barn aldrig riktigt förstod, men fascinerades av, men så var den ju heller ingen riktig barnsaga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: