Archive for februari, 2011

socialdemokraterna = fanclub?

februari 25, 2011

Jag såg det refererat igen. Monas utrop att hon inte gått med i ett politiskt parti utan i Olof P. En väninna sa en gång: ”Jag blir så trött.”

Det var vad som hände, men så kvicknade jag till och frågade mig själv vad detta påstående, som dyker upp med jämna mellanrum, egentligen står för.

Har jag inte gått in i moderaterna? Har jag ”gått in i” en politisk ledare? Har jag gått in i moderaterna för en politisk ledares skull? Är moderaterna alltså en fanclub?

Nej, verkligen inte. Jag gick med i moderaterna, för att jag delar den ideologiska grundsyn, som präglar det som tidigare kallats bl.a. Högerpartiet och som till dels emmanerar ur en självägande bondeklass med långa anor bakåt i den västerländska historien. 

Jag har en klar idé, om varför jag tror på samma möjligheter och förpliktelser för medborgare och stat, som meningsfränder på min sida om den tidigare glasklara mittlinjen i politiken. En linje som idag inte är riktigt relevant längre, i varje fall inte på den borgerliga sidan, därför att vi bejakar rörelse framåt och förnyelse i takt med tiden och medborgarna.

Där finner jag något av kärnpunkten till den socialdemokratiska krampen i lägret, var den röda fanan vajar, alltefter hur vinden blåser. Fundamenet är smulat till lösan sand, varpå personligheter av olika läggning och publik förmåga, trampar två steg framåt och ett bakåt.

Lika effektivt som att bestiga Dun seven i den Namibiska öknen. En mödosam vandring, för att nå toppen (den politiska makten). När målet att se sig omkring i alla väderstreck (en nog så fascinerande syn i verkligheten) uppfyllts, gäller det att skynda sig ner igen (till näringslivet), innan solen och hettan tar sin tribut. För att stå i den glödheta sanden och drömma om det, som en gång var en blomstrande verklighet. Eller mumifiera(S)…

Nej, moderaterna är i varje fall ingen fanclub.

politiker – borde ha obligatorisk samhällstjänst

februari 23, 2011

Vad jag har i åtanke, är kanske inte så lätt att räkna ut. Politiker i vilken samhällstjänst? Är det inte redan just det, som man som aktiv politiker gjort? Tagit på sig att tjäna samhället. Visst så. De allra flesta för en blygsam ersättning.

Det är givetvis en annan sorts samhällstjänst jag åsyftar:

Varje politiker borde i och med ett kommunalt politiskt uppdrag, som obligatorium, en termin, med närvarokrav, vara pliktig att sitta som auskultant i en socialnämnd. Detta för att förstå tyngden, allvaret och omfattningen av myndighetsutövandets allvar. Den tanken har slagit mig inte bara vid gårdagens möte i socialnämnden.

Är inte alla nämnder viktiga? Jo, självfallet, annars skulle de inte behövas och ingen vilja sitta där.  Det är inte frågan om det. Det handlar, som jag ser det, om den ödesmättade dramatiken kring det humankapital, som detta arbetsfält innefattar.

När jag tänker efter, så konstaterar jag, att jag faktiskt började min politiska bana i en socialnämnd, i fjärde distriktet i den västsvenska stad där årets Sverigemöte skall hållas. Det var mycket lärorikt och satte spjutspetsen rakt i det politiska hjärtat för framtiden. Den lärdomen och erfarenheten önskar jag mina medsystrar och bröder i samhällets tjänst.

Ett tips förresten. Kolla Anna König Jerlemyrs, moderat, politiska arbete. Lära och låta sig inspireras!

socialnämnd – bra möte i god anda

februari 22, 2011

Socialnämnden har haft möte i Skogsbo, kommunhuset. Punkt 3 på dagordningen var  Budget 2011. Bra möte i god anda!

Budget i en socialnämnd är ingen barnlek, allra minst på Värmdö, som dels har en mycket stor ström av inflyttare och dels är en extrem ungdomskommun – detta bådar enkannerligen gott för framtiden, många unga arbetstagare och skattebetalare i ett någorlunda överblickbart framtidsperspektiv. Men där är vi inte ännu…

Problemen är många, kräver tunga miljoner, för att man skall kunna ta det lagbundna ansvaret. Detta kräver samarbete på många plan. Det kräver förståelse i de beslutande leden. Det kräver insikten, att en budget i balans är en nödvändighet, som kräver en mycket strikt hållning. Att åtaganden, som inte ligger inom  nämndens verksamhetsområde, måste lyftas ut och in där var de hör hemma i det kommunala skattekomplexet.

Att ta beslut om budget 2011 var lätt, väl genomtänkt, konstruktivt redovisad och framför allt verklighetsanknuten. Oppositionen deltog  inte i beslutet. Ett föga förvånande och vanligt handlingssätt. Frågor och samtal som föregick beslutet genomfördes på bästa sätt. Ja, det var faktiskt en fröjd att delta i detta möte, präglat av samarbetsvilja och god ton.

Alldeles tvärtemot vad jag läste i senaste NVP, var de socialdemokratiska insändarna av en debattartikel framhöll, att politikerna måste sätta sig upp emot tjänstemännen…jag måste säga, att jag häpnar återigen. Hur ska det kunna komma något vettigt ur en sådan situation?

Samarbetsvilja och öppenhet i god demokratisk anda, är vad som behövs för att politikernas vad-frågor skall kunna omsättas genom tjänstemännens hur-frågor, till bäst möjliga resultat för medborgarna.

Så som i socialnämnden i dagens möte i Skogsbo alltmedan kvällen mörknade och kylan tilltog utanför de glasade väggarna.

info: mera gång- och cykelvägar på Värmdö

februari 21, 2011

För den som intresserar sig för vilka realistiska planer som finns angående GC-vägar (gång- och cykelvägar) i Värmdö kommun, fanns idag kl 17 ett bra tillfälle att se planerna på bild och ställa frågor till representanter från Trafikverket, detta i Gustavsbergsteaterns foajé. Tjänsteman Bobo från kommunen svarade även villigt på ställda frågor.

 Vi var inte många själar, som kom till ett bra tillfälle att få direkta svar på egna frågor, om hur man vill förbättra trafiksituationen på Värmdö – och Nacka. Trots att ämnet ofta debatteras i lokalpress, på medborgarmöten och i privata samtal. Skurubron inte att förglömma. Kanske det något kalla vädret dämpat livsandarna en smula? 

Om jag förstod rätt, så arbetar man i ett fyraårsperspektiv, med bl. a. 30 miljoner avsatta att fördelas mellan länets kommuner i en prioriteringsordning, var de viktigaste kriterierna är förväntad trafiktäthet och befolkningsökning. Möjlighet finns också att söka EU-medel, statliga medel förutom.

De vägar som berörs är till största delen statens ansvar: vägarna  646, 653, 222 och 274 till valda delar. Någon kommunal sträcka ingår även. Ambitionen är att kommunen skall få ett sammanhängande cykelnät, dels för cykling in mot centrum och pendelcykling till bussar, men även för kortcykling inom de olika områden som Värmdö kommun består av.

De som väljer att bo i kommunen  måste få möjlighet att kunna cykla trafiksäkert till arbeten och skolor, på fritiden och som turister.  Allt en vinst för miljö och hälsa, eftersom man hoppas minska dagligt bilåkande och samtidigt främja motionsmöjligheter.

Vill man veta mera går man in på http://www.trafikverket.se/nackavarmdocykel. Projektledaren nås per tel: 08-757 67 72.

Cykeln är ett fantastiskt färdmedel på många sätt, som jag på min förra bostadsort kunnat njuta av under många, långa kilometrar dagligen. Och som jag också jobbat med…det var nog det enda negativa för mig som nyinflyttad på Värmdö, att inte kunna cykla överallt.

Solidaritet med okända medsystrar

februari 20, 2011

På FB såg jag för en stund sedan, att Anna Maria Corazza Bildt startat en stödgrupp till 13 – februarirörelsen, för solidaritet med kvinnor i Italien, som känner sig kränkta som just kvinnor.

Sverige är inte Italien, förhållanden för kvinnor är inte analoga. Det hindrar inte mig att svara på uppropet och gå med i stödgruppen.

En utförlig artikel om uppropet  är införd i Expressen, med kommentarer av läsare. Kommentarerna är till största delen bedrövlig läsning. Man  förstår inte att skilja på sak och person och menar att A-M C.B. är diskvalificerad för att driva en stödgrupp på grund av sin sociala och politiska ställning.

Man får hoppas att dessa inlägg inte är representativa för människor i allmänhet. Bör man vara ful, fattig, dum, misshandlad och arbetslös, för att få visa solidaritet  och medkänsla med världens kvinnor?

Den omhuldade svenska avunden och toner av främlingsfientlighet lyser igenom, precis så som i en artikel i NVP (Nacka Värmdö Posten) 18 januari 2011 med signatur Robin Hood och Karl Bertil. En artikel som jag kommenterat tidigare i denna blogg. De ondgör sig över att en brasilianare skall få  producera ett konstverk till Värmdö kommun.

Demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och likaberättigande som människa är begrepp, som är ytterst aktuella. Jag tänker givetvis på Tunisien och Egypten. Vad blir fortsättningen? Och på de förfärande händelser som pågår i Libyen och Bahrain…man kan mista modet för mindre.

Förresten kanske jag ska påpeka att svaret igår på frågan Hvad vilja moderaterna, var mitt eget svar som moderat.

Gå med i Anna Marias stödgrupp Du också!

fick fråga – hvad vilja moderaterna?

februari 19, 2011

Ett kort samtal utspann sig häromdagen, som utmynnade i frågan, ”hvad vilja moderaterna?”  Även den frågan kan besvaras kort, dock med något mer än fem bokstäver, tänker på inlägget häromdagen.

Mitt svar:  Ungdomen – framtiden – näringslivet.

utrikesdebatt – S utan omdöme och framtid?

februari 17, 2011

Var på resa och lyssnade på delar av utrikesdebatten i riksdagen. Jag hade turen att komma in på utrikesministerns anförande och därpå följde en sorglustig variant.

Så var han uträknad, Urban Ahlin. Ett patetiskt försök att kamouflera ett valtal, i egen sak, till eget parti, på fel ställe, vid fel tidpunkt. Allt fel! Men det största misstaget är nog i alla fall att så flagrant undervärdera av sina medmänniskor.  

Ovidkommande anmärkning, om man så vill: ”Eget beröm luktar illa!” Så bedömdes den synden i en fjärran forntid bland kompisarna. I alla fall i det så granna Östergyllen (-götland).

Inte hördes det mycket upplyftande av efterföljande talare heller. Ledaren i Svd, pappersvarianten, idag torsdag behandlar naturligtvis ämnet. Till slutklämmen är min spontana kommentar: ”First things first”. Sverige och EU kan inte reformera hela världen just nu och samtidigt.

Sist på ledarsidan ser jag i kursiv stil ett citat som Per Gudmundsson lagt in i sin text: ”Hvad vilja Socialdemokraterna?” Svaret är enkelt och kan preciseras med fem bokstäver: inget. Inget för framtiden i varje fall.

Hjärnspöken, finns dom?

februari 10, 2011

Hjärnspöken, vad är det? Är det ett bekvämt sätt att kasta ut ogrundade påståenden lite hur som helst i etern, för att främja egna syften och misstänkliggöra andra? (För säkerhets skull vill jag påpeka, att jag till ingen del har kunskapen att uttala mig vetenskapligt medicinskt om ”hjärnspöken”.)

Kan så vara. I alla fall får man det intrycket, när man läser bloggar och andra inlägg i etern. Särskilt om man har förstahandsuppgifter om läget till hands. Man låtsas förstå något på ett sätt, som gagnar egna syften. Man tolkar in egennyttiga betydelser. Somme tider tycks det också vara att skaffa sig en orsak för att  få skriva, ett fabulerande för skrivandets skull. Hjärnspöken. Tyvärr inte lika rara som Lilla Spöket Laban.

Att alltid tolka andras uttalanden helt i enlighet med talarens intentioner, är förstås inte möjligt. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, säger talesättet. Sådant förstår nog de flesta. Men steget därifrån är långt, till att man bedrägligt lägger sina egna ord i andras mun. De snabba vinster man gör på sådana handlingar, kan smaka sött och gott i förstone, men kan i längden ge en besk eftersmak.

Man skall inte underskatta sina medmänniskors bedömningsförmåga. Jag gillar det norska talesättet: ”efter den söte klö, kommer den sure svi” (skrivet i talspråksform). Hjärnspöken, visst finns dom.

industriminne i världsklass: Per G

februari 10, 2011

Min beundran av Per Gudmundsson är stor. Vad han skriver i sin artikel på ledarsidan i SvD idag, kan appliceras på många historiska skeenden. Han beskriver socialdemokratins fall på några få rader, utan att för den skull påstå, att den är för evigt uträknad. 

Samtidigt som han torrt relaterande deklarerar sin och andras mening, så lyckas han alltid tvinga fram ett roat leende, som stannar kvar på läpparna väldigt länge. Det är faktiskt så knasigt (uttrycket är antagligen dött för länge sedan? knäppt kanske duger?) att jag känner mig styrkt inför den framtid, som jag kan räkna med för egen del.

Hur går det här till? Jo, just i den här artikeln förflyttas man till jordgolvet i ett järnverk från den tidiga industrialismens tidevarv, så illusoriskt att man känner marken gunga under stolsbenen. Det är dock ingen ögonblickets jordbävning han beskriver, utan ett skeende, som långsamt progredierat mot sitt ingenting.

Jag kommer att tänka på Victor Rydbergs dikt Tomten – tanken ledd av att det snöar ute. ”Så har de kommit ren, far och son genom många leder, men varifrån kommo de väl hit neder”…Den korta sekund som vår civilisation utgör i planetens historia, lär avlösas av andra epoker, vare sig vi själva är orsak till det eller inte.

Det bestående intrycket av det som förmedlas, vad blir det? Svar: när man har tömt bägaren, så är den tom. Läs artikeln!

”på muggen med Kjell Lööw”

februari 9, 2011

Vi satt på muggen – bildlikt  – såg på muggar, hörde om muggar – intresset trängde på. Fullsatt,  en del fick inte ens sitta. Knäpptysta satt  lyssnarskaror, när det förelästes om Muggar och ställ, en berättelse om Gustavsbergs sanitetsporslinsfabrik.

”Boksläpp” var titeln på kvällens föreläsning på Porslinsmuséet i Gustavsberg. Intressant referat av författaren till boken Muggar och ställ följdes av minnesbilder om industridesign, framtiden för den nya porslinsfabriken 2013 och redogörelse om sanitära förhållanden i Västafrika.

Vi har ett stort och viktigt kulturarv att förvalta. Medborgarnas egendom och än viktigare: kulturhistoria, som inte får försvinna, som måste levandegöras om och om igen. Som måste väl förvaltas av kommunen genom ansvarstagande och förståelse för vad detta museum, Porslinsmuséet i Gustavsberg, betyder i historiebevarande hänseende. Museichefen Kjell Lööw gör bästa möjliga av förutsättningarna.

En film, nog så lärorik för dagens unga människor, som själva inte har praktisk erfarenhet av forna tiders sanitära problem i Sverige, visas i en kort och illustrativ filmsnutt.

Jag missar aldrig chansen, att en gång till, titta på de fenomenala porslinspjäser, som visas på andra våningen. Man blir stum. Vilken kunskap. Vilka begåvningar. Vilket slit.

Jag kommer att vrida på vattnet extra många gånger i fjällstugan i år! Janne Landqvist har designat våra röda och blå kranar, som fungerat perfekt, för alla storlekar på händer, i hur många år som helst. Och som jag i decennier gillat toaplastlocken, som bara dras upp och slängs i duschen! Jag har dem överallt.

Jag älskar muséets logo, urnan som är ett  ”g”. Midvinterkvällens köld var -5 grader, när jag gick därifrån. Och stjärnorna tindrade klara både ute och inne.