industriminne i världsklass: Per G

Min beundran av Per Gudmundsson är stor. Vad han skriver i sin artikel på ledarsidan i SvD idag, kan appliceras på många historiska skeenden. Han beskriver socialdemokratins fall på några få rader, utan att för den skull påstå, att den är för evigt uträknad. 

Samtidigt som han torrt relaterande deklarerar sin och andras mening, så lyckas han alltid tvinga fram ett roat leende, som stannar kvar på läpparna väldigt länge. Det är faktiskt så knasigt (uttrycket är antagligen dött för länge sedan? knäppt kanske duger?) att jag känner mig styrkt inför den framtid, som jag kan räkna med för egen del.

Hur går det här till? Jo, just i den här artikeln förflyttas man till jordgolvet i ett järnverk från den tidiga industrialismens tidevarv, så illusoriskt att man känner marken gunga under stolsbenen. Det är dock ingen ögonblickets jordbävning han beskriver, utan ett skeende, som långsamt progredierat mot sitt ingenting.

Jag kommer att tänka på Victor Rydbergs dikt Tomten – tanken ledd av att det snöar ute. ”Så har de kommit ren, far och son genom många leder, men varifrån kommo de väl hit neder”…Den korta sekund som vår civilisation utgör i planetens historia, lär avlösas av andra epoker, vare sig vi själva är orsak till det eller inte.

Det bestående intrycket av det som förmedlas, vad blir det? Svar: när man har tömt bägaren, så är den tom. Läs artikeln!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: