Så har åter en dag i mitt liv gått till ända – nästan. Jag kollar bloggen och skriver:
Tack vare, en mig okänd person, som kallar sig Laban, har jag lärt något väsentligt och prövat på något nytt. Jag har alltid tyckt att varje dag, då man lär sig något, är en bra dag.
Den gångna dagen känns även väldigt bra, därför att jag kunnat ge de härliga och frejdiga skate-arna ett konkret besked i positiv riktning, vad gäller skatepark i Gustavsberg.
Det sägs av en del, att om man inte skriver varje dag i en blogg, så dör den. Det sägs av andra, att i en blogg skall man inte kommentera allt, som rinner förbi i ens vardag, utan skriva när man har något att säga.
Vad anser jag då? Att påståendena bör kombineras, om möjligt. För min del har det inte varit möjligt att meddela mig en tid på grund av ett tidskrävande specialjobb.
Sent omsider konstaterar jag, att K.Ehrnstedt meddelat, att främsta S-argumentet i samband med ”nej till GC-väg” var en återremiss för medborgardialog. Ok så långt. Det kunde deklarerats tydligare.
Ehrnstedt undrar varför man sitter i kommunfullmäktige (kf) om man inte yttrar sig på 3-4 gånger och konstaterar att man då bara är en kostnad för kommunen.
Vi har inte samma syn på saken. Ej heller samma sits, som varande majoritet (ego) och opposition (K.E).
Jag upprepar inte de argument, som jag lagt fram tidigare i bloggen, konstaterar kort att det är meningslöst att slösa med skattebetalarnas pengar bara för talandets skull.
Jag undrar om Ehrnstedt ägnat det faktum en tanke, att han och jag har olika roller i kf?
För mig i majoritet är situationen och ställningstagandena mycket noga genomtänkta, diskuterade och beslutade inför kf. Mina ståndpunkter är klara inför beslut. Det hindrar inte, att jag lyssnar noga på oppositionens utläggningar. Det kan, eventuellt, resultera i ett modifierat eller ändrat ställningstagande. Om något nytt, relevant faktum kommer fram.
Jag har inte insyn i hur man arbetar internt inom oppositionen. I majoriteten diskuteras i varje fall inför kommunstyrelse (ks) och kf varje ärende igenom internt och i grupp. Argument ges för och emot, för slutligt beslut om ståndpunkt. I de utsända kf-handlingarna finns förslagen till beslut.
Det torde därmed vara klart att argumentation, vid det beslutsforum som kf utgör, inte är aktuell i annat fall, än att jag ändrar åsikt i ärendet. Om så skulle vara fallet, finns det ingen rimlig anledning att gå upp och förlänga ärendetiden, om min åsikt redan deklarerats av annan ledamot. Jag utgår ifrån att oppositionen noterar resonemang, utan att de upprepas ett antal gånger.
I opposition är läget motsatt, i de fall då oppositionen vill tala för ett annat beslut, än det i handlingarna framlagda. Då gäller att argumentera väl och övertyga. Ju fler som står bakom argumentationen, desto tydligare blir den. Så tvivel och splittra majoriteten synes vara en ambition, likaväl som ett äkta enganemang för den egna åsikten.
Jag har många gånger kunnat konstaterat att det på ”båda sidor” talas utan relevans i tid och otid. Vore det mig främmande att medvetet göra detsamma.
Så K.Ehrnstedt, jag anser inte att ”man bara tar upp utrymme för dem i ens parti som verkligen vill något”, om man inte yttrar sig i kf på 3-4 gånger. Det oaktat, att en kollega i majoriteten måhända bett om argumentationsstöd och att en sådan begäran skall efterkommas.
I en kommentar till mitt inlägg angående detaljplan och GC-väg (gång och cykelväg) anser S-politikern K. Ehrnstedt att det inte beskriver verkligheten eller tillför något. Jag respekterar K.E:s rätt att uttrycka sin åsikt, men delar den inte.
Min undran kvarstår: varför motarbetar den S-ledda oppositionen möjliggörande av framtida GC-väg?
K.E. konstaterar att jag i fullmäktige ”…inte hade något alls att säga om någonting…”. Jag hör inte till den kategori politiker, som till varje pris måste höra min egen röst från podiet, i synnerhet inte, när andra koalitionspolitiker på bästa sätt framfört mina åsikter. Jag utgår från att fullmäktiges ledamöter är så alerta, att de noterar argument, utan att de tas om ett antal gånger.
Jag ser med andra ord inget konstruktivt i att upprepa, vad som redan tydligt deklarerats från koalitionens ledamöter. Det drar ut på debattiden, vilket i förlängningen orsakar extra fullmäktige och slöseri med medborgarnas pengar. Avgörande är var man lägger sin röst efter noggrant övervägande – som kan ändras av övertygande sakframställan i fullmäktige, men inte av ihåligt upprepande av redan framförda argument.
Kommunfullmäktige är ett beslutsforum, det är allom bekant. Inte alla anammar den vetskapen, eller kan berömma sig för att rensa argumentationen till förmån för det beslutsfrågan handlar om.
