Archive for oktober, 2011

flyktingdebatt kf – multikultur?

oktober 30, 2011

På senaste kommunfullmäktige debatterades en interpellation från sverigedemokraterna rörande flyktingpolitiken i kommunen. Alla andra partier värjde sig mot sd:s åsikter. Debatten var saklig, men präglades ändock av några personligt känslosamma inlägg om egna erfarenheter av tidig, som gipskatt i Gustavsberg, eller senare invandring som flykting på förläggning i Norrland, till Sverige.

Det är självklart och tillfredsställande att demokratiska spelregler och fri yttranderätt gäller och följs i vår kommun – vilket inte är unikt, men förvisso inte gäller största delen av världens 7 miljarder människor.

För dem som vuxit upp med bred internationell bakgrund, har dagens problematik förutsetts och debatterats internt i decennier.

I SvD, 30.10.11 Under Strecket, kan en artikel med rubrik ”Jakten på den multikulturella syndabocken” läsas. Multikultur. Ett synnerligen tänjbart, svårtolkat och vitt-isär-tolkat begrepp. Populärt på ett spektakulärt sätt också, i alla fall enligt min åsikt (kan uttolkas: som vapen i den politiska kampen om makt.) Jag menar också, att man försökt förena i många stycken oförenliga ståndpunkter, beroende på uppväxtförhållanden, politisk inriktning, livserfarenhet, okunskap, tidsepok, etc. I stället för att tolerera och försöka modifiera. Ståndpunkter som lätt leder till låsta positioner, vilka förhindrar integration och samling i gemensamma lösningar av i grunden gemensamma problem. Vi ska alla överleva så drägligt som möjligt under samma himmel.

I artikeln betonas centrala EU-länders inställning och nuvarande kris i Europaprojektet i multikulturella termer. Jag ställer mig bakom tanken att ett bra samhällsklimat växer genom olika, fungerande, kulturella gemenskaper och att dessa inte per automatik överflyglar medborgarnas gemensamma lagar och normer. Utan tvärtom leder mot integration, en rikare kulturell och social miljö, som i förlängningen motverkar segregation.

Vad jag även anser är dock, som citeras i artikeln, att man i sin iver att inte vara främlingsfientlig, har ignorerat och/eller tolererat särarter och icke-anpassning i alltför hög grad. I spåret av det som ”ursvensk medborgare” ser som ekonomiska problem och social belastning för landet såväl som för honom själv, växer det motstånd, som funnits mot utlänningar, i alla fall sedan ryssen brände skärgården, mot flykting- och anhöriginvandring. Problematiken kring jobb och arbetslöshet kommer därtill. Det är förståeligt.

Vad vill jag säga med detta? Att naivitet och missriktad välvilja parad med politisk ideologi och vårdande av egna taburretter helt enkelt lett i motsatt riktning mot den önskade. Naivitetens konto bör nog även belastas med invandringen av kriminellt mindre nogräknande personer.

Att ett visst nationellt övermod härskat i efterkrigstidens svenska ekonomiska tillväxtunder – när övriga europa låg i ruiner (sic!) – har medfört negativa konsekvenser, vill jag också haka på  i tankekedjan.

Vad jag för övrigt inte kan förstå och begripa är sättet att omyndigförklara flyktingar-invandrare. De skall tas om hand till varje pris, i varje detalj. Invandrare är vanliga människor precis som ”ursvenskar” och fullt kapabla att sörja för sig själva, om de får en reell chans. Jag bortser givetvis från sjukdom och svår traumatisering. Jag beklagar också tron, att alla utifrånkommande anser, att Sverige är paradiset på jorden. Bättre inse att var och en skryter med sin vattvälling, om uttrycket förstås.

bostadsbristen ett gammalt problem

oktober 19, 2011

Skrev ett svar på en kommentar från ”Laban” på gårdagens inlägg om debatt om bostadsköer. Efter en lång sommars uppehåll glömde jag att kolla var svaret egentligen hamnar. Därför några ord här, om det stora, svåra problem som heter bostadskö för unga medborgare.

Bostadskö är inget nytt problem. Under det gångna århundradets mitt var väntetiden i bostadskön i Stockholm många decennier lång. Socialdemokratiskt förstatligande och statens ambitioner att styra alla medborgares liv in i samma mönster och fålla, låste bostadsmarknaden med dramatiska effekter, vars sviter vi ännu lider av, även i de så kallade kranskommunerna, varav Värmdö är en.

Vi har en lång bostadskö som kan bedömas på olika sätt. Hur man än vänder på saken, så har vi en kö, som är alldeles för lång. Man skulle vilja svinga trollspöet och ge alla unga vuxna egen bostad direkt…

Många förslag har faktiskt lagts under förra mandatperioden, för att få fram billiga ungdomsbostäder, till och med av tillfällig art, likaväl som genom rotation i bostadsbeståndet och nya uthyrningsmöjligheter.

Förslagen löser inte problemet på det stora hela. Det måste byggas nytt, måste byggas hyresbostäder, måste byggas till i slutändan rimliga hyreskostnader. Jag upprepar inte här ”Labans” argument. Jag håller med, till medborgare och arbetstagare, alla åldrar och kapaciteter, måste bostäder finnas var jobben finns.

Personligen anser jag dock att en kommun inte generellt skall vara fastighetsägare och byggherre, undantages särskilda behov. Stat och kommun skall ge möjligheter och främja människors initiativ- och utvecklingspotential, det kan sägas en gång till.

 

påhopp: debatt 17. oktober, Värmdö

oktober 18, 2011

Man förvånar sig. Kommunfullmäktige har en tid fungerat i ett, i många stycken vettigt, debattklimat, som delvis kan sägas präglat av någorlunda generöst givande och tagande från båda sidor, d.v.s. majoritet och opposition. Därför förvånar jag mig över vissas ton under måndagens 17.10-fullmäktige.

I en socialdemokratisk interpellation till kso, kommunstyrelsens moderata ordförande, skriver interpellanter: ”All förändring börjar i chefsledet, det är där man går före i handling och ord för att visa vägen mot målet”. Gott så.

Under en annan interpellation debatteras med kso tillgång, nybyggnation och kö till hyresbostäder på Värmdö. Relevanta inlägg görs från båda sidor, tills en ledamot för socialdemokraternas ungdomslista begär ordet. Ungdom och ungdom. Själv påpekar ledamoten i fråga, att ung det var för femton år sedan.

Ledamoten säger, att med den brist på ungdomsbostäder och politiska ovilja hos majoriteten, att bygga lägenheter i Värmdö kommun, så kan inte ungdomar bo kvar på Värmdö, när de gått ut gymnasiet. I stort sett alla måste flytta: ”men det är klart, då försvinner ju alla dessa ungdomar från bostadskön. OCH DET VAR KANSKE DET SOM VAR MENINGEN”. Tablå.

Detta uttalande anser jag infamt. Beror det på dåligt omdöme, indoktrinering-alla-moderater-är-illasinnade-människor, eller partipiska-piska-moderater? Ungdomligt övermod torde man kunna utesluta enligt ledamotens egen utsago.

I ljuset av den mening jag citerat ovan, måste man fråga sig om ungdomslistans ledamöter uppfattar, att det är genom personangrepp och infama påhopp som chef-oppositionsråd driver förändring, går före i handling, visar väg mot mål.

Jag har personligen inte den negativa erfarenheten av oppositionsråd, som ofta vässar klorna, men inte använder dem ojust.

Trist upplevelse – glädjande nog fanns unga med annan debatteknik.