flyktingdebatt kf – multikultur?

På senaste kommunfullmäktige debatterades en interpellation från sverigedemokraterna rörande flyktingpolitiken i kommunen. Alla andra partier värjde sig mot sd:s åsikter. Debatten var saklig, men präglades ändock av några personligt känslosamma inlägg om egna erfarenheter av tidig, som gipskatt i Gustavsberg, eller senare invandring som flykting på förläggning i Norrland, till Sverige.

Det är självklart och tillfredsställande att demokratiska spelregler och fri yttranderätt gäller och följs i vår kommun – vilket inte är unikt, men förvisso inte gäller största delen av världens 7 miljarder människor.

För dem som vuxit upp med bred internationell bakgrund, har dagens problematik förutsetts och debatterats internt i decennier.

I SvD, 30.10.11 Under Strecket, kan en artikel med rubrik ”Jakten på den multikulturella syndabocken” läsas. Multikultur. Ett synnerligen tänjbart, svårtolkat och vitt-isär-tolkat begrepp. Populärt på ett spektakulärt sätt också, i alla fall enligt min åsikt (kan uttolkas: som vapen i den politiska kampen om makt.) Jag menar också, att man försökt förena i många stycken oförenliga ståndpunkter, beroende på uppväxtförhållanden, politisk inriktning, livserfarenhet, okunskap, tidsepok, etc. I stället för att tolerera och försöka modifiera. Ståndpunkter som lätt leder till låsta positioner, vilka förhindrar integration och samling i gemensamma lösningar av i grunden gemensamma problem. Vi ska alla överleva så drägligt som möjligt under samma himmel.

I artikeln betonas centrala EU-länders inställning och nuvarande kris i Europaprojektet i multikulturella termer. Jag ställer mig bakom tanken att ett bra samhällsklimat växer genom olika, fungerande, kulturella gemenskaper och att dessa inte per automatik överflyglar medborgarnas gemensamma lagar och normer. Utan tvärtom leder mot integration, en rikare kulturell och social miljö, som i förlängningen motverkar segregation.

Vad jag även anser är dock, som citeras i artikeln, att man i sin iver att inte vara främlingsfientlig, har ignorerat och/eller tolererat särarter och icke-anpassning i alltför hög grad. I spåret av det som ”ursvensk medborgare” ser som ekonomiska problem och social belastning för landet såväl som för honom själv, växer det motstånd, som funnits mot utlänningar, i alla fall sedan ryssen brände skärgården, mot flykting- och anhöriginvandring. Problematiken kring jobb och arbetslöshet kommer därtill. Det är förståeligt.

Vad vill jag säga med detta? Att naivitet och missriktad välvilja parad med politisk ideologi och vårdande av egna taburretter helt enkelt lett i motsatt riktning mot den önskade. Naivitetens konto bör nog även belastas med invandringen av kriminellt mindre nogräknande personer.

Att ett visst nationellt övermod härskat i efterkrigstidens svenska ekonomiska tillväxtunder – när övriga europa låg i ruiner (sic!) – har medfört negativa konsekvenser, vill jag också haka på  i tankekedjan.

Vad jag för övrigt inte kan förstå och begripa är sättet att omyndigförklara flyktingar-invandrare. De skall tas om hand till varje pris, i varje detalj. Invandrare är vanliga människor precis som ”ursvenskar” och fullt kapabla att sörja för sig själva, om de får en reell chans. Jag bortser givetvis från sjukdom och svår traumatisering. Jag beklagar också tron, att alla utifrånkommande anser, att Sverige är paradiset på jorden. Bättre inse att var och en skryter med sin vattvälling, om uttrycket förstås.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: