Fluxus/Cage/Kondo – Porslinsmuseum

Har just kommit hem efter en härligt nostalgisk och lustigt särpräglad kväll. Helt oförberedd var jag nu inte, eftersom man kunde vänta sig lite vad som helst av Bengt af Klintberg, förr i alla fall. I kväll att göra en rak linje av ett klot.

Vi var ett trettiotal personer, som förflyttades till ett gånget sextiotal, med allt vad det innebar av happenings och andra konstigheter i den tidens anda, men som egentligen kändes rätt så betecknande för nutidens förvirrande ekonomiska situation med all den internationella oförutsägbarhet, som plågar både enskilda och världen i stort.

Många tankar gick skar mitt huvud, så som den entoniga fiolmelodin skar långa revor i luften. Många glömda händelser passerade revy klumpvis, som postsäckar slängda rakt in i hjärnan. Ljud och tystnad. Låtsasallvar. Bjällror och borstar. Trummor och knastervevar. Oljud. Misantropisk leda och rena rama dårpippin.

Kom så att tänka på en del impulsiva och provokativa händelser från galleritiden. Och försjönk i en upplyftande känsla av obstruktion och nonchalans. Det ljuvligt hemska i att hänge sig åt stundens ingivelser.

Denna kväll var den andra i en serie av fem evenemang höst-11 och vår-12 på Porslinsmuseum i Gustavsberg. Jag tänker inte missa de kommande tillfällena.

p.s. De där åttahundra åren. Jag tänker på 11.11.11. En nypa salt att strö över kan passa bra i sammanhanget. d.s.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: