kommunfullmäktige 23.11.11.

Värmdö kommun begick ett lugnt och sympatiskt fullmäktige, så när som på några plumpar i protokollet på båda sidor. Den fråga, punkt på dagordningen, som engagarade mest, både i antal talare och tid, handlade om beslut i frågan kring tomträttsavgälden på Sandhamn. En maratondiskussion som resulterade i återremiss. I viss mån förståeligt efter kvällens diskussioner, men absolut icke önskvärt för de kommuninnevånare, som måste leva på halster ytterligare veckor eller månader.

En begäran om befrielse från uppdrag, som ledamot i fullmäktige, kom bland andra från Kenneth Ernstedt, socialdemokrat. En följdriktig begäran som torde följas av flera.

Ett yttrande, som jag kände spontan lust att begära ordet för, för kommentar, kom från Andrine Winther, socialdemokrat, som på ett tydligt vis talade om var en socialdemokrat placerar sina tjänstemän funktionsmässigt. Jag väljer att kommentera det här, i stället för att ytterligare förlänga Sandhamnsdebatten igår. Winther säger att moderaterna förolämpar och skär halsen av sina tjänstemän, när de som politiker och kommunstyrelse väljer en annan än lösning än ett tjänstemannaförslag.

Sina tjänstemän, sina. Jag ber att få påpeka, att tjänstemän är varken mina eller dina eller någon annans. De har ett jobb, som de utför oberoende av aktuellt politisk styre och kan alltså arbeta under olika majoriteter i olika mandatperioder. Ger förslag på begäran, som politiker följer, eller inte, för beslut.  För en moderat är det självklart, men det är det tydligen inte för en socialdemokrat, vilket Winther vittnade om. Jag tror faktiskt att meningarna om detta är delade i hennes parti. Tjänstemän arbetar inte under egen politisk betecknig i min moderata värld.

En stor mängd poolare kom som åhörare. Jag tror på det viktiga och konstruktiva i deras uppgift och gärning, vilket är omvittnat. På ungdomstinget nyligen, hördes många röster, som önskade poolarna ute hos sig, ofta, mera eller över huvudtaget. Ungdomar som jobbar med eget engagemang som dessa, är nära nog ovärderliga.

En interpellation handlade om något som engagerat mig länge och som jag talar för, om jag kan. Det är handikappridning. Den har en funktion av mycket stor betydelse.  Inte endast för den funktionshindrade, vars lidande lindras eller vars livskvalitet höjs i den mån det är möjligt. Det är också av stor betydelse för pårörande, anhöriga. Även deras ”lidande” lindras, eller om man så vill deras välbefinnande berikas, när de funktionshindrade får hjälp att bättre leva ett liv, som levs under omständigheter vars särart de inte bett om.

För den, som inte förmår eller vill se på sakerna i termer som mina och som kanske är mera ekonomiskt förstahandssinnad, torde främjande av insatser nämnda ovan och andra inom samma samhällsektor, kunna ses både ett i kommunal- och nationalekonomiskt perspektiv. De resurser, som läggs på verksamheter som dessa, kostar förvisso. Vad som inte bör glömmas, men ofta bortses från, är de kostnader som inte belastar kommunens socialbudget i ett senare skede och som ofta noterbart överstiger de initiala.

Många interpellationer och motioner bordlades av tidsskäl till kommande fullmäktige.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: