Archive for januari, 2012

hjärnan skakad, hjärtat blödande: läst J.Nordberg SvD 30.01 kolumn

januari 30, 2012

Vad är det för fel med människan, som framkallar sådana outsägliga grymheter och vidriga handlingar? Som Jenny Nordberg ger exempel på i dagens SvD, sid 15, nyheter.

Man blir lika skakad varje gång. Nästan lika illa är den egna maktlösheten. Jag har noterat häromdagen, att jag inte är vare sig feminist eller maskulinist eller annat än ”människa för människa”. Det gäller inte i frågor som dessa. Jag vrider mig av fasa och ner droppar en fullkomligt rasande kvinnosakskvinna.

Samtidigt vill jag påpeka: detta inte i kommunalpolitiskt hänseende. I min tankevärld handlar det om kultur, i historiens lopp snedtänd hävd,  förtyck, blint hat uppammat av styrande brutala hjärnor. Maktmedel mot försvarslösa.

Kvinnor måste ta (jag skriver med flit inte ges) plats på samma poster som män. På egna meriter. Slåss på samma planhalva.  Att prioritera på grund av kön är ju ytterligare en förnedring. En man som utropar sig till feminist legitimerar därmed sin egen överhöghet.

Vart leder dagens våldsfilmer som alla barn växer upp med? Vilka beteenden blir instinktivt inlagda?

…mot social och politisk kris – läst R.Gustafsson SvD 29.01

januari 29, 2012

En lyckad söndagsmorgon med Rolf Gustafsson, sid 16 och Göran Skytte, sid 5 i Svd huvuddelen, idag. Läsning präglad av  djup insikt, aktuell information och fritt framförda personliga åsikter. En del riktigt roande.

Kollar väderutsikten för dagen. Det är lovat först sol, men efter hand ökande molnighet. Passar bra med den känsla man får av att ta del av de bådas tankar.

Rolf Gustafsson kommenterar från Bryssel och höjer varnande fingrar i luften, ser den ekonomiska kris som pågår mynna ut i social och politisk kris. Det är svårt att inte tro honom.

Jag upprepar gärna i denna euforismens, valvillervallans och de stora ordens tid, hur Göran Skytte beskriver statsministern. Han betonar att Fredrik Reinfeldt är saklig, balanserad, trygg och lågmäld. Det blir onekligen intressant att följa första debatten mellan honom och Löfven, som beskrivs på liknande sätt, men sägs vara stridbar därtill.

Önskas: bättre möjligheter för företagare och därmed jobb i den lokala verkligheten.  För moderater gäller som bekant den politiska ambitionen att komma så långt från bidragssamhället som möjligt med bibehållen välfärd och rättssäkerhet, genom en jobbpolitik, som gör det möjligt att starta företag, att få dem att växa och slutligen stanna kvar. Kan någon tvivla på, att det då fortlöpande behövs lagstiftning, som tar bort bromsklossar och sänker skatter?

Till detta behöver vi på det nationella planet parhästarna Anders och Fredrik – och för snabbare resultat, flera på banan. Kan vi räkna med ett bättre parlamentariskt jobb- och näringslivsklimat i och med ny s-partiledare? Det skulle gynna alla som en, om det gamla socialistgängets bojor kunde lösas.

En social och politisk kris i Europa, så som Gustafsson varnar för i kommande läge, influerar naturligtvis dramatiskt även på en välskött ekonomi som vår under Alliansens borgerliga styre, men ingen lever längre enbart på egna meriter. En del tror att efterkrigstidens Sverige kan återkallas. Vänsterns rop på sänkt arbetstid, löneökningar, bibehållna ingångslöner, etc och som i en grannkommun tar sig uttryck som ”allt åt alla”safari för att informera folket…är som drömmar.  Drömmar är som strömmar, de rinner förbi – och lämnar en uttorkad fåra.

Desto viktigare vore ett konstruktivt samarbete över blockgränser med flera än Borg och Reinfeldt med Allianskolleger, som förstår verkligheten.

funderingar 28 januari Carl-dagen

januari 28, 2012

I vår Carl-rika familj sedan generationer  är den 28:e januari en trevlig dag.

Man kan fundera på mångt en dag som denna, var solen kostade på alla Carl-ar, stora som små, en liten stråle i en kort minut. Ska jag röra mig ut förbi familjeplanet i en ganska sen timma, så är politikens slänggunga det jag försöker greppa, i akt och mening att tanken hänger med på nästa varv också.

Läste att Löfven var med och förde fram Juholt till partiledarposten, för att så själv promotas av Juholt till samma post. Det behöver ju inte vara särskilt anmärkningsvärt i sig, men med tanke på händelseförloppets olika delar i det allmänt kända fördolda, kan man ju undra, hur ett parti, som anser sig vara den främsta representanten för demokrati för handhavande av vad som helst, egentligen fungerar.

Jag har gratulerat socialdemokraterna till sitt val av två anledningar. För det första så vill jag tro att Löfven blir en ärlig politisk motståndare, i så motto att han kommer att hålla sig till verkligheten. För det andra anser jag, att det är av vikt att veta, inte bara att man har, utan också vad man har som motpart.

Givetvis är jag bekymrad över LO-anknytningen. Är Löfvens roll tänkt att vara inkastarens? Och det dubbla ledarskapet? Hur det slår ut, beror naturligtvis på valet av förtrogen. Vem blir den egentliga ledaren? Trampar man fortfarande vatten i edan av det förra partiledarvalet?

Andra funderingar. Med Juholt som partiledare kunde man befara en opposition med en ledartroika, ett lag med tämligen jämnstarka hästar i Sjöstedt, Fridolin och Juholt, trampande vägarna för väljarnas gunst. Ute ur bilden sedan Oskarshamn. Hur kommer Löfven att kompa med dessa (V) och (MP). Kärnkraft och EU-problematik, förutom metallboss-skapet, torde bli besvärliga stötestenar, om de tre ska kunna gå i samma spann eller ens åt samma håll.

Vad har vi att möta? Å ena sidan tydligare s-politik, å andra symptomatisk splittring i oppositionen. Ingetdera direkt missgynnar Alliansen. Rent generellt tror jag, att Löfvens hållning, främst vad gäller jobb och näringsliv, gynnar helheten. Kan vi ha i utsikt en ohelig allians mellan moderater och socialdemokrater i vitala frågor för välfärdens någorlunda  upprätthållande i framtiden? Runnen genom en silduk av jobb genom lönsamhet för företag och ett brett spektrum av gångbara utbildningar.

Om en sådan tanke är att svära i kyrkan, så tror jag att jag får förlåtelse för synden.

Wallströms internationella gärning kommenterad, läs Neuding SvD 28.01.12

januari 28, 2012

Så lördagsförmiddag det är, blir jag tvungen att kommentera mitt tidigare inlägg om Wallström, för undvikande av missförstånd. Vad jag kommenterat var, som den noggranne läsaren givetvis konstaterar, inte Wallströms internationella status och insatser, utan vad som gäller på hemsoporna om art och tyngd av hennes arbete. Ochden symptomatiska uppmaningen Carlsson.

Den som vill ha en bedömning av den internationella bilden, kan informera sig genom Paulina Neudings artikel i SvD 28.01.12, sid 4 Ledare. Som grädde på moset får man även en bedömning av Jan Eliassons arbete. Läs!

Löfven vald – grattis S

januari 26, 2012

Grattis S – Ny situation på arenan. Barometern går från irritation mot lugn. Tack S för det. Utklöfven i friska luften efter styrelsemöte i Porslinsmuséet, ser jag att Thomas Idergards förmodanden, nog var mer än så.

Jag känner inte Stefan Löfven på något sätt, men känner väl, som de flesta, till honom, omtalad som en duglig och pålitlig person. På något sätt känns det också, som om allt återgått till det gamla. Även om jag tror mig veta, att han vad gäller jobb räknas som framsynt och med fötterna på marknivå. Mindre snack och mera verkstad, som det brukar heta, fast tvärtom.

Jag vill inte spekulera i socialdemokraternas totala situation, läser hellre vad mina favoritjournalister och politiska skribenter har att förmedla den närmaste tiden. Lite går upp emot en kopp rykande hett the och husorganet SvD i tidig morgontimme.

Wallström – betala?

januari 26, 2012

Det irriterar mig, att jag irriterar mig på än det ena, än det andra uttalandet från ”vi socialdemokrater”.  Nu senast på vad Ingvar Carlsson ska ha sagt till Margot Wallström i övertalningsförsök för att inta partiledarposten. Varför engagera sig, jag har ju inte ett dugg med saken att göra? Svar: uttalande av gammal S-räv, bland andra gamla S-rävar, ”som drar i trådarna”, SvD 26.01.12.

Jag är inte feminist, jag är inte kvinnosakskvinna. Jag är inte åldersfixerad. Jag är människa för människa, om det förstås.

Till saken. Ingvar  Carlsson har ”sagt att hon har partiet att tacka för allt. Nu är tiden inne att betala tillbaka genom att jobba för partiet några år” (citat, SvD, 26.01.12, Nyheter).

Det förhåller sig i själva verket precis tvärtom. Socialdemokraterna har Wallström att tacka för allt hon betytt för dem.

Yttrandet får mig att tänka på kommandofasoner österut i ett tidigare politiskt skede. Det är, för att utnyttja all den goodwill hon tillfört och tillför partiet, som man vill ha henne tillbaka i ett utomordentligt prekärt och förvirrat läge.

Betala tillbaka för vad? För en spin off effekt av gediget arbete på andra fronter än hemmaplan, som ingett förtroende i breda lager, härstädes som internationellt?

Hur konstruktivt är det att städsla en person till partiledarposten genom ”oerhörd press att komma tillbaka”, när denna klart avböjt flera gånger?

Vad Wallström i verkligheten skall ställa upp på att betala genom ett partiledarskap ”några år”, är det misslyckande, som det centrala socialdemokratiska partiet nu står med, som resultat av att ha hållit fast vid visioner, som tiden sprungit ifrån, nostalgiska strategier och dito handlingsplaner, illustrerat genom det pågående skådespelets olika akter.

Är det, som påpekats av en del,  ett försök att locka andra kandidater till posten genom att strö lite Wallströmsk stjärnglans över tillställningen.

Då anmäler sig frågan, är det någon som måste luras att tillträda posten som socialdemokraternas partiordförande?

p.s. …och inte manshatare heller (föll bort ser jag en dag senare) p.s.

sic transit gloria socialis…….

januari 23, 2012

Igen väckte han mig, Komihågfelsnisse.

Vad är det, sa jag.

Du måste skriva…

Det har jag redan gjort, sa jag

Jaja, du har slängt om några ord och lagt till ett, men…

Vadå men, det förstår du väl, att när det är decennier sedan jag läste lite latin, så blir det fel ibland, sa jag.

Kan du tänka dig att lyssna till punkt, sa Komihågfelsnisse.

Nej, sa jag.

Jo, sa Komihågfelsnisse och nu skriver du, precis vad du tänkte, innan du vaknade –

Jag bor i en liten avkrok av världen – visserligen i världens säkraste borg och med rena fält –  och lyssnar till en svanesång med utmanande sekvenser, spännande i inledningstonerna. Vem skall visa sig ha förmågan att lyfta som ledare för det vingklippta svangänget på randen av världspannkakan? Så landar en gråspräcklig årsunge, glidande på den folkligt röda, söta sylten. Den lena vita vispgrädden flyter ut över över spåren han lämnat: yvig fjäderskrud…hann jag läsa.

Under visslande toner glider fågeln mot den frasiga randen av pannkakan. Spända halsar, lyftade huvuden. Wops! Vändning. Tillbaka. Grädden har visserligen smält, men sylten är röd och pannkakan varm. Svanesången upptas under några först missljudande toner, men trumpetandet blir snart intensivt igen. Man märker inte att avgrunden ånyo är nära. Tills svarta halsar syns vagga i det smöriga kantfraset. Wops! Men den goda, röda sylten klibbar under simfötterna. Sjungandet kan återtas om än med decimerad styrka. En del har fått något i strupen.

Jag lämnar borgen i pannkakans mitt och kliver ut på fältet för att se vad som händer på kanten.  Sträckta halsar. Fräsande och väsande. Aj! Svanbett gör ont.

Just som jag skall kasta mig över kanten på den kallnade pannkakan för att undgå svankalabaliken, knackar Komihågfelsnisse på i hjärnkontoret och manar.

Skriv, sa han.

Tyst, du stör min tankegång, sa jag.

Sic transit gloria socialis…

– Det är mig obegripligt hur valberedning, verkställande utskott och övriga tänkt. De blev ju varnade av föremålet självt. Borde de inte i rimlighetens namn avgå alla som en. Avgå lika värdigt utan vilseledande krumbukter?

Inte ens, när statsministern in spe reste runt på en förlåt-mig-resa, klarnade perspektiven. Eller var splittringen inom kåren så svår, att stressen satt ner hörseln så kapitalt att ingen längre uppfattade de decibelstinna varningssignalerna?

Trots att jag inte gillar bedrägligt förfarande, bortförklaringar och tillspetsningar, beklagar jag den uppkomna situationen som den nyss avgångne partiledaren hamnat i till dels utan egen förskyllan. Han har säkert många goda sidor. Han hade säkert goda ambitioner. Man undrar varifrån han tagit kraft att oförtrutet trampa på i ullstrumporna.

Detta om detta. Jag hade egentligen tänkt att helt avhålla mig från att kommentera detta sorglustiga spel, som ännu inte sett  ridån gå ner.

Men så läste jag en artikel i dagens SvD och förmodar att skribenten står i kulissen och väntar. Jag gillar hans resonemang. Med en sådan socialdemokrat på ledande post, kan vi kanske få ett fruktbärande och fungerande politiskt motstånd att arbeta i.

Det är i motvind som seglen växer. Om det finns någon vind, vill säga.

forts.3 komihågfelsnisse suddar

januari 19, 2012

Många olika tankar har meddelats mig angående partibidraget. En intressant och lärorik dag. Tack alla som engagerat sig!

För säkerhets skull en egen kommentar: jag är inte intresserad av vem som informerat nvp. Jag respekterar och bejakar meddelar- och källskydd. Däremot har det känts angeläget att påpeka att även oppo(S)itionsregeringar har låtit företeelsen passera utan åtgärd.

Rättelse: Sic transit gloria mundi.

Den älskvärde lille komihågfelsnissen väckte mig i morse. Uppdrag utfört. Se ovan.

För övrigt tycker jag att en viss partiledares sorti, om än alldeles för sent, var befriande kortfattad, lidelsefri och framåtsyftande. Det hedrar mannen, som innan det begav sig, själv öppet deklarerat att han inte är lämplig för ämbetet.

Det är däremot inte hederligt att stämpla kainsmärket drev, i pannan på pressen. De gör sitt jobb, (viss ”upplagefixerad” press undantagen). Punkt.

fortsättning 2 partibidrag

januari 19, 2012

I den rätt sena kvällstimmen och efter nedsläckt dator, slogs jag av ett faktum, som jag vill förmedla medan solen försiktigt häver sig över skogsranden och silar sina bleka strålar genom grannens tallar.

Till allmän förtjusning eller förfäran kan man konstatera, att även under socialdemokratiskt lokalt regeringsinnehav partibidraget betalats ut av en politiskt orutinerad? kommunledning genom kommunens försorg. Nu är väl ändå allt krut plockat ur kanonröret?

fortsättning partiavdrag

januari 18, 2012

Har fått tips om info angående (S) och partiavdrag och ser i sidoartikeln i veckans nvp att moderater och socialdemokrater principiellt gör samma typ av procentuellt avdrag från politikerarvoden, men att det praktiska handhavandet inte är analogt. Tack, Charlotta Westling. Jag kan också konstatera att (S) tar ett väsentligen mycket större partiavdrag än (M).

Om den juridiska sidan av (S) avdrag i alla stycken är korrekt, är inte för mig att bedöma. Däremot ser jag fram till en principdiskussion om den här typen av stöd till lokalföreningar i de politiska led, där jag rör mig. Det finns kanske dessutom enklare sätt att jobba på.

Själv kan jag inte se något moraliskt förkastligt i bidrag av detta slag från politiskt aktiva, förutsatt korrekt handhavande. Det drabbar på intet vis tredje man, något som kanske kan vara svårt att genomskåda för icke initierade. Det är heller inte avdraget i sig, som jag syftar på i den förra rubriken.

Tyvärr kan man nog inte utesluta att partiavdraget får agera ammunition i krigföring på dold nivå. Därför är jag glad över att nvp fört ut samtalet i klart dagsljus så som gjorts i veckans nummer.