funderingar 28 januari Carl-dagen

I vår Carl-rika familj sedan generationer  är den 28:e januari en trevlig dag.

Man kan fundera på mångt en dag som denna, var solen kostade på alla Carl-ar, stora som små, en liten stråle i en kort minut. Ska jag röra mig ut förbi familjeplanet i en ganska sen timma, så är politikens slänggunga det jag försöker greppa, i akt och mening att tanken hänger med på nästa varv också.

Läste att Löfven var med och förde fram Juholt till partiledarposten, för att så själv promotas av Juholt till samma post. Det behöver ju inte vara särskilt anmärkningsvärt i sig, men med tanke på händelseförloppets olika delar i det allmänt kända fördolda, kan man ju undra, hur ett parti, som anser sig vara den främsta representanten för demokrati för handhavande av vad som helst, egentligen fungerar.

Jag har gratulerat socialdemokraterna till sitt val av två anledningar. För det första så vill jag tro att Löfven blir en ärlig politisk motståndare, i så motto att han kommer att hålla sig till verkligheten. För det andra anser jag, att det är av vikt att veta, inte bara att man har, utan också vad man har som motpart.

Givetvis är jag bekymrad över LO-anknytningen. Är Löfvens roll tänkt att vara inkastarens? Och det dubbla ledarskapet? Hur det slår ut, beror naturligtvis på valet av förtrogen. Vem blir den egentliga ledaren? Trampar man fortfarande vatten i edan av det förra partiledarvalet?

Andra funderingar. Med Juholt som partiledare kunde man befara en opposition med en ledartroika, ett lag med tämligen jämnstarka hästar i Sjöstedt, Fridolin och Juholt, trampande vägarna för väljarnas gunst. Ute ur bilden sedan Oskarshamn. Hur kommer Löfven att kompa med dessa (V) och (MP). Kärnkraft och EU-problematik, förutom metallboss-skapet, torde bli besvärliga stötestenar, om de tre ska kunna gå i samma spann eller ens åt samma håll.

Vad har vi att möta? Å ena sidan tydligare s-politik, å andra symptomatisk splittring i oppositionen. Ingetdera direkt missgynnar Alliansen. Rent generellt tror jag, att Löfvens hållning, främst vad gäller jobb och näringsliv, gynnar helheten. Kan vi ha i utsikt en ohelig allians mellan moderater och socialdemokrater i vitala frågor för välfärdens någorlunda  upprätthållande i framtiden? Runnen genom en silduk av jobb genom lönsamhet för företag och ett brett spektrum av gångbara utbildningar.

Om en sådan tanke är att svära i kyrkan, så tror jag att jag får förlåtelse för synden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: