Archive for november, 2013

brösttoner om lekplats i nvp

november 25, 2013

I NVP frågar (S) varför moderaterna överger barnen. Det gäller Värmdö kommun och central lekpark. Obetänksamhet och brösttoner i kommentarer förvånar mig.

Utan att sitta med i nämnd var fråga och beslut ligger, har jag några kommentarer. Jag deltog med glädje i det positiva beslutet 2009.

Beslutet gäller inte vilken lekplats som helst, utan en äventyrslekplats i centrala Gustavsberg. Att bygga en sådan kräver skattekronor. Det torde också vara allom bekant, särskilt politiker, att vägen från politiskt beslut till färdig produkt tar tid och inte alltid är spikrak.

Som vi vet, planeras ett nytt Gustavsberg, en vidareutveckling av bruksorten till ett samtida och framtida samhälle med så mycket som möjligt inplanerat, för boende alla kategorier i kommunen. Inklusive lekpark. Grupper har bildats, planer har visats, modeller har byggts och planer reviderats.

Att orsaken till dröjsmål med byggande av en äventyrslekpark ligger i detta problemkomplex, har jag inte svårt att räkna ut. Jag är ganska övertygad om, att kloka medborgare utan populistiska rutschkanor i hjärnparken anser det klokt att inte bygga, förrän man har en långsiktigt hållbar placering.

Dessutom, vid mina samtal med kommunboende, säger sig många hellre vilja ha bra lekparker i, eller i anslutning till, Värmdös vitt spridda bostadsområden.

Vi har ett äventyrsbad, som hårt anstränger kommunens skattebetalare, tillkommet efter populistiska grepp i samband med ett val. En äventyrspark ligger naturligtvis inte i närheten i ekonomiskt hänseende, men tanken ligger svindlande nära, att det är det annalkande valet, som låter brö(S)ttoner klinga ut över väljare, att locka(S) av höstliga upptåg likt näcken i silverbäcken.

 

Ungdomsting på Värmdö

november 14, 2013

Trygghet var ett ämne som under flera timmar vreds och vändes på under dagens ungdomsting i Tornhuset i Gustavsbergs hamn.  Övriga ämnen var Skola, Fritid, Samhällsplanering och Arbete. Det skulle vid dagens slut, när ungdomarna delade ut prickar för att markera diskussionsområdenas angelägenhetsgrad, visa sig att intresset  var nästan lika stort för samtliga ämnen.

I en framtidsverkstad med motsatsparen: Självorganisering – kreativitet  och  dialog – delaktighet                            var rollerna: samtalsledare – eventuell expert  och  skrivare – tidshållare.

Ungdomar från fritidsgårdarna Brunnen på Ingarö, 222:an i Gustavsbergs centrum, Tomtebo i Hemmesta och Fyrtornet i Djurö-Stavsnäs presenterade var sina frågebatterier med det, som upplevs som aktuella problem för deltagande politiker och tjänstemän.

Brunnen fokuserade på trygghet och säkerhet i Gustavsbergs centrum, belysning, gångvägar, bussar och bostäder.

222:an intressen: ”vart går pengarna och varför” (skatterna), ekologisk mat, fräscht säkert centrum, sommarjobb, miljögifter i mat och vatten.

Tomtebo ville ha mindre bussar, oftare, med vinterdäck, bussfiler från Hemmesta, gocart på Djurö, lägre avgifter på Gustavsbergsbadet.

Djurö-Stavsnäs satsade på mera sport och andra aktiviteter, temadagar med info, sommarjobb, bussar, bostäder.

Som ledamot i socialnämnden blev mitt naturliga val att sitta i gruppen Trygghet. Samtalet cirklade kring generella centrumproblem med människor som hänger där, klottrare, alkoholister, belysning och nedskräpning, vilket allt bidrar till att skapa känslor av osäkerhet och otrygghet, särskilt kvällstid.

Det upplevs som tryggt att poliser rör sig i centrum, samtidigt som man beklagar att det behövs. Olika grupper rör sig vid dansbanan, skateparken och teatern, var rökning upplevs, som i många kommuner, som det största problemet. Rökande förekommer också i skolmiljön, vilket är svårt för lärare att handskas med. Civilpoliser kommer här till hjälp. Från 222:an påpekas, att det är mest liv på eftermiddagarna innan Polarna, nattvandrarna och liknande kommer. En facebookgrupp som träffas på 222:an har startats.

Ungdomarna menar, att det som behövs i framtidens centrum är mera liv genom mera av vuxennärvaro, vilket löses med bostäder som drar med affärer, kaféer etc. Bättre kommunikation mellan skola och föräldrar önskas, likaså mellan föräldrar och ungdomar.  Det önskas och behövs föräldrar, som tar på sig, att någon gång per termin röra sig i centrum under kvällstid. Ungdomarna själva kan inte påverka andra ungdomar, då man utsätter sig för risken att trakasseras i andra sammanhang.

Mera belysning generellt, mera belysta gångvägar och större engagemang från skolans sida är önskvärt, för att öka elevernas säkerhet och trygghet.

Ungdomstinget har nu några år på nacken och har blivit en verkligt konstruktiv och kompetent institution. Jag är åter imponerad av ledningen och av ungdomarnas ambitioner, kunskaper och naturliga frimodighet i mötet med politiker och tjänstemän.

Ungdomarna i gruppen Trygghet konstaterade som avslutning att ”det ideala är att alla ska kunna säga och göra vad de vill, där de rör sig och känna sig trygga och säkra i det”.

Sådana ungdomar, som mött upp idag, gör det politiska jobbet både lättare, roligare och mera meningsfullt!

 

 

 

begränsad tid – ungdomsparlament

november 13, 2013

Både i NVP och facebook kommenteras Värmdös ungdomsparlament ser jag, när jag, efter en lång dags engagemang utom kommunen, sätter mig vid datorn.  Jag, som sedan åtskilliga år varit en framskyndare av ungdomparlament, kan inte låta bli att kommentera dagsläget.

Av vissa inlägg får man känslan, att en katastrof har inträffat. Vad har hänt? I princip inget annat än att projekttiden för ett projekt runnit ut. Det är på intet vis självklart, att projekt per definition skall gå över i permanent verksamhet.

Ungdomsparlamentet startade som ett treårigt projekt. Tre år är till ända. Under dessa år har, enligt de uppgifter jag fått, c:a 90 ungdomar engagerat sig aktivt. De har jobbat fram motioner att sända till Värmdös kommunpolitiker för behandling. Allt för att få en handgriplig inblick i hur en kommun fungerar politiskt.

Ungdomarna har varit fantastiskt duktiga. De har verkligen lagt ner sin själ i organiserandet av parlamentet, framtagandet av motionerna och argumenteringen för dem.  Vi, som är etablerade politiker i kommunen, har en hel del att lära av frimodigheten och viljan att tala för det man tror på.

Ungdomarna var i vissa stycken tvungna att argumentera för något de fått i uppgift att tala för, vare sig man tror på det eller ej. Då gällde det att slipa argumenten. Det var verkligt roligt att lyssna på. Uppfostrande för ungdomarna, – men inte riktigt som i den politiska, vuxna verkligheten.

Som sagt projektiden är över. Nu vidtar utvärdering. Vad den visar och kan tänkas utmynna i, får framtiden utvisa. Vi har ett stort antal elever i Värmdös gymnasier, mångdubbelt flera än de c:a 90, som deltagit aktivt i projektet. Jag föreställer mig, att man kommer att ha dem i framtidstankarna och se deltagarna i projektet Ungdomsparlament som pioniärer, som visar på nya undervisningsformer och vägar att engagera.

Att vidga samtidskunskaper, att skapa intresse för kommuners livsform och intresse för praktiska demokratiska processer under skoltiden, borde vara och är en angelägen uppgift för skolan.

Jag föreställer mig och  tror att erfarenheter, inte bara från Värmdös ungdomsparlament, kommer att bidra till nya undervisningsvägar för demokratiska processer i den ständigt pågående framtiden.

 

 

medborgare versus kund

november 9, 2013

Att byta benämning på ett välkänt begrepp, är ett känt grepp i Sverige. Något som socialdemokratin använt sig av, för att ändra den sociala eller politiska vikten på företeelser i fråga, så länge jag varit politiskt medveten.

Just idag läste jag på facebook ett inlägg, som cirklar kring begreppen medborgare och kund. Det är rätt länge sedan man bytte ut begreppet medborgare mot begreppet kund, vilket enligt min mening hade fog för sig. Att sätta upp ett byte av begrepp igen på den politi(S)ka dagordningen för valkampanjen 2014, känns inte direkt friskt.

Tanken ligger nära till hands, att när man inte har idéer om framtiden att presentera, så letas upp, vad man tror är tillräckligt gammal skåpmat, med en problemställning som nu känns ny och angelägen, för de av borgerligheten förment undertryckta socialistiska innevånarna, som längtar efter demokrati och förlösning.

Jag minns 1900-talets iver att ge handens jobb en akademisk klang, vilket flera än jag upplevde som politi(S)kt lurendrejeri och nedvärdering av dem, som hade jobben. Själva sysslan är ju densamma oavsett vad den kallas. Alla jobb som görs som de ska och med ärlig uppsåt är hedervärda och skall ersättas därefter.

Till saken. Länge har vi idag varit kunder.  Begreppet medborgare har fasats ut till förmån för begreppet kund, när det gäller det, som stat och kommun skall tillhandahålla sina medborgare. Nu ska man bokstavera om till medborgare igen, ögonsynligen om den tidigare kortvarige socialdemokratiske statsministerkandidaten får som han vill. Förklaringarna till varför detta nu är allena saliggörande, är lika långa och klibbiga som torkad spaghetti.

Jag undrar, vad är det för fel med att vara kund? På lokal nivå, i sin kommun, har man med dyra skattekronor betalat av sin lön, för att kunna inhandla de varor, som man via sina politiska företrädare varit med om att bestämma, att skall finnas i butiken Kommunen.  I solidaritetens namn delar man med sig till dem, som inte har skattekronor nog att betala. Oavsett vad vi som kunder för tillfället behöver av skola, vård, omsorg, övrigt av kommunens kärnuppgifter och annat som skattekronorna räcker till, är vi alla medborgare i konungadömet Sverige.